Brun till ingen nytta

Vad knäpp man är egentligen. Ligger och solar sista veckan på resan och ser nöjt hur bikinimärkena blir allt tydligare, huden brunare för var dag (har ju knappt solat i de andra länderna för att vi haft så mycket annat skoj att göra!). Men till vilken nytta? Det är ju för tusan januari och istid hemma. Jag kommer ju knappast kunna strutta runt barbent på stan i blommiga sommarklänningar... Två veckor med torr hud och fjällande hemma och jag kommer att vara vit som en isbjörn igen, haha. Men det är ju så skönt att vara i solen... Tanka glada vitaminer in i kroppen, läsa en bok, bli varm och nöjd. Åh. Äsch, jag njuter sista dagarna så gott det går. Vem vet när jag får känna solen värma kinderna nästa gång liksom... 


Sista dagen

Vad fort det gick helt plötsligt. Hela veckan, gårdagen, natten. För ungefär tolv timmar sedan satt vi runt plastbordet på South Beach hostel i Bocas och spelade kort som vanligt. Hetsig stämning, mycket skratt, egenblandade pina coladas och frukt i mängder. Fyraveckorskattungarna var ute och gick för första gången med gräs under trampdynorna och de pep och pep efter mammakatten som satt på trappen ovanför och tittade slugt på dem. Hon behövde väl en paus. Jag hade lite ont i magen, troligtvis en blandning av att jag ätit fyra stora maracuyas, en passionsfrukt i samma storlek som en apelsin, inom loppet av tre timmar och syran brände väl hål i magsäcken och att det kändes konstigt att det är slut nu. Jag vill fortfarande åka hem, jättemycket, men jag antar att det någonstans är svårt att acceptera att det är slut med resan. Att det ena utesluter det andra. Och jag som är jordens största ältare och nostalgiker har alltid svårt för att avsluta kapitel. 

Vi spenderade hela gårdagen med att hänga med kompisarna, spela kort, packa, bada i poolen. Vissa var lite bakis för att det hade varit ett djungelparty med fyrverkerier till klockan sex på morgonen, men vår dag var kravlös och stillsam. Klockan fem blev det kramar. Kram, kram, kram, lycka till osv. Hejdå till grabbarna, Pinja, Gabriela, den lilla hunden, kattungarna. Så småsprang vi till båten, åkte i solnedgången till fastlandet och klev på nattbussen till Panama city. Det var rena istiden inne i bussen som vanligt, alla frös och kände sig miserabla. Jag kunde inte sova en blund nu heller, jag som annars sover utmärkt oavsett vilket transportmedel jag är på, men det går inte när det känns som att kylan letar sig ända in i själen. 

Just nu ligger jag på en soffa i mörkret i rummet bredvid köket på ett hostel och väntar på att personalen ska vakna och checka in oss i ett rum. Det är samma hostel som vi startade på här i Panama City första gången vi var här, innan vi flyttade till Luna's castle. Poolen ligger blank här utanför och i vattnet speglas ljusen från skyskraporna. Takfläkten surrar. Alla sover och det vill jag också göra. Nu är det egentligen bara väntan som återstår. Väntan på att få ett rum, väntan på att söndagen ska passera, väntan på flyg måndag morgon, väntan på JFK i nio timmar för flygbyte. Väntan på Sverige. Men snart så, snart syns vi! 


Bild från Santa Teresa, Costa rica. Eftersom att varken jag eller Cissi ens petat på kameran sista veckan... 

Regnig tisdag

Vädret här på karibiska sidan är mycket mer instabilt än vid stilla havet, vilket är min egen högst vetenskapliga observation. Ibland är det stekhett och sol mot blå himmel, dagen efter regn och vind (fast fortfarande varmt). Idag har det regnat. Jag har ätit äggmackor och legat och tittat på film. Det finns kattungar som bara är fyra veckor att gosa med också. Mammakatten är sköldpaddsfärgad och de tre barnen har fått en färg var av henne; en svart, en kolafärgad och en vit. Jag är ju lite rädd för katter men de här är så små och harmlösa än så de varken bits eller rivs. 

Jag har även suttit och fixat med lite grejer inför mina studier. Aktiverat något studentkonto, läst om CSN osv. Australiensarna har pysslat med grejer som behöver rustas upp här på hostlet, det är en hel del att göra innan det är klart här! Just nu håller grabbarna på att ordna projektorduken vid poolen, det blir bra! Sköööön tisdag. Jag kommer sakna den här känslan man har här när man vaknar på morgonen och har noll saker att göra under dagen och det enda man gör är att äta när man är hungrig och sova när man är trött.