your voice is all I hear somehow, calling out winter

November kom och jag har inte rört min kamera. Trots att vi i Skåne slapp snökaoset och det faktiskt varit massor med fina dagar då träden glittrat av frosten, kylan har nypt i kinderna och solen har visat sig ovanligt mycket om man jämför med den blygheten som egentligen är det normala denna månad. En av morgnarna förra veckan satt jag på bussen till Lund för att plugga på biblioteket, och när vi körde förbi den gamla kyrkogården vid universitetssjukhuset pep jag till för att det var så bedövande vackert. Klockan var strax efter halv nio, det var dimmigt morgonsolsljus, alla de gula och röda löven satt kvar på träden och var inkapslade i frosten, solen silade ner mellan trädkronorna och vilade på gravstenarna och de orörda promenadstigarna. Då svor jag att jag inte hade kameran. Det hade varit värt att gå av tre hållplatser för tidigt, förfrusit fingrarna i minusgrader för att ta några bilder och sedan promenera resten av vägen till biblioteket. 
 
Rent allmänt känns denna november rätt fin. Förra året var jag ju utomlands vid det här laget, på en svart strand i Nicaragua närmare bestämt, så den lyckan går förstås inte att jämföra med. Men 2014 är däremot värt att nämna. Det var den gråaste novembern på hundra år enligt Aftonbladet, och i Stockholm hade vi inte ens tre soltimmar på hela månaden. Och jag var olycklig och grät fortfarande på nätterna och visste inte vad jag höll på med i livet. Det känns skönt att kunna säga att det känns som att jag vet det nu, litegrann iallafall.
 
Jag upptäcker restauranger i Malmö. Promenerar i Slottsparken, går på invigningar på nya saluhallar (med jazzmusik spelad i entrén!), blir bjuden på korridorsmiddag med vietnamesiska vårrullar med dadeldipp. Får kommentarer om hur isblå mina ögon blir i morgonsolen starka ljus genom fönstrena på biblioteket, skriver om statens tvångssteriliseringar, äter morotskaka, dansar. Någon stryker bort håret som fastnar i mina ögonfransar, jag hjälper en gubbe som gått vilse i mörkret, planerar upp fredagar. Tack november, för att det känns bra.
 
  

hur finansierar jag alla resor?

Hej! Jag vet att det här är en ganska personlig fråga, men jag har följt din blogg superlänge och undrar hur du har råd att göra de här jordenrunt resorna, va kostar det ungefär?
/Michelle

Först vill jag bara säga att jag tycker att det är kul att höra att det finns några trogna läsare där ute trots att jag är sämst på att skriva ofta och underhålla denna blogg. Det är roligt att ni är några utanför min familj och närmaste vänkrets som läser, även om jag inte har en aning om hur tusan ni hittade mig... ;)

För att svara på frågan: Den korta versionen är att jag jobbar mycket och sparar nästan varenda krona. Och jag bor fortfarande hemma. Innan jag börjar förklara det lite längre vill jag bara börja med att säga att under gymnasiet var jag en slarvpelle som visserligen jobbade extra men jag var dålig på att spara pengar. Mitt fotointresse hade precis börjat blomstra och jag köpte objektiv och kameror, för att inte tala om allt som ridningen kostade. Jag hade inte en tanke om ett liv efter gymnasiet och när tanken om Australien slog mig fick jag smått panik där i april innan studenten då jag förstod att jag inte hade ett öre till den resan. Så mitt tips till alla er som vill ge er ut i världen: SPARA PENGAR långt innan, även om ni går i skolan och kanske inte riktigt vet vad ni ska göra med dem. Bara det finns något på kontot är det en fördel. Innan Australien jobbade jag som en galning, sex dagar i veckan och ingen semester fram till i oktober då jag tog två veckor ledigt innan resan för att säga hejdå och kramas.

Jag lyckades få ihop cirka femtiotusen i fickpengar till Australien. La undan nästan tiotusen i månaden när lönen från jobbet kom. Eftersom att jag även sa upp mig fick jag ut semesterpengarna på några tusen. Sedan fick jag lite förskott på födelsedagen som är i december. I Sydney jobbade jag i två månader med en pisslön, men den räckte till mat och hyra vilket gjorde att reskontot stod still ett tag - skönt! Men Australien var dyrt. Drygt tiotusen i månaden gick det åt, men då tog jag dykcert och seglade Whitsundays också. Plus flyg och bilhyrning på Nya Zeeland (där levde vi annars riktigt billigt). Jag skulle tippa på att Australien och Nya Zeeland inklusive allt (flyg, visum, tillbehör, nöjen, boende, busspass - rubbet) har kostat mig cirka nittotusen, men jag är inte säker. Jag ångrar inte en enda krona.

Sydostasien var en billigare historia. När jag kom hem från Australien fick jag tillbaka jobbet och var i samma spår igen. Jobbade jobbade jobbade. Ifall jag nu skulle bege mig någonstans. Jag har kostnader för min hund och jag betalar hyra hemma, men det är billigare än om jag skulle bo i eget boende. Jag handlar sällan kläder (det blir lätt så när man jobbar på ett jobb där man har arbetskläder på sig och inte går i skolan, när skulle jag klä upp mig förutom när jag går ut? ;)) och har varken höga mobilräkningar eller andra utgifter. Jag tog visserligen körkort innan Asien. Sura pengar men helt klart supervärt och jag är glad att jag fixade det innan resan. Sydostasien i två månader inklusive flyg och allt kostade mig knappt tjugofemtusen. Vi levde otroligt billigt, speciellt i Malaysia där det bara kostade 7-15 kronor natten för hostel (i Australien var det 15-22 dollar per natt i dorm).

Nu till Indien + Sydostasien vet jag inte än vad det kommer att gå på, men jag har en plan att inte spendera mer än femtusen kronor i månaden i Indien. Men allt beror helt på vilken standard man vill ha på boende och i tågen.

Hemligheten är att jobba mycket och spara så mycket det går och inte handla onödiga saker när man är hemma. Är man målmedveten så går det :) Även om det är tråkigt här hemma när andra shoppar eller går ut och dricker drinkar medan man själv håller hårt i slantarna kommer belöningen senare när man ger sig iväg och upplever ett äventyr. Det är det jag lever för! :)

Sedan är allt förstås beroende av vilket land man åker till, vilken standard man vill ha på boende och så vidare. Reskassan kan se väldigt olika ut beroende på vem man frågar. Hur som helst, resa är bäst av allt och jag älskar det.



Halong bay, Vietnam.