tänk att vintern ändå alltid kommer till sitt slut

Det är tisdag och solen är orimligt stark. Det är nästan så att jag önskar att jag hade ett par solglasögon, fast jag hatar att ha solglasögon och tycker att jag ser förfärligt ut i dem oavsett vilken form de har. Jag har suttit hela eftermiddagen i solen på campus under körsbärsblommorna vid biblioteket med några klasskompisar. Vi har tagit av oss jackorna och inte pluggat alls utan bara suttit och pratat om pingviner i naturprogram och knäppa människor man inte riktigt förstår sig på. 
 
Sedan jag kom hem har jag lyssnat på Cornelis Vreeswijk och putsat mina fönster - vilket var en utmaning för jag når inte ända upp till de minsta fönstren närmast taket. Hela mitt hem doftar nu citronsåpa och jag har skakat mattor, bytt handdukar, torkat ur badrumsskåpet och så vidare. Känns väldigt skönt. I skrivande stund steker jag raggmunk som är min latmansrätt jag alltid äter när jag inte orkar laga mat eller inte är speciellt hungrig. Raggmunk är alltid gott, speciellt med mammas lingonsylt. Idag känner jag mig väldigt tillfreds med mig själv och livet, trots att jag egentligen ligger tvåhundra sidor efter i läsningen om tvångsvård och barnavårdsutredningar, och att jag har massa personer jag borde maila/sms:a/höra av mig till, och ja... lite så. Men jag väljer att ta tag i det imorgon för den här tisdagen är så himla solig och fin. 
 
 
Såhär fint är det vid universitetsbiblioteket nu, hela gräsmattan är som ett blått himmelstäcke. 

Kommentera här: