lördag: grät på jobbet, plockade ramslök och klappade hästar

Min lördag var i mångt och mycket en väldigt dålig och deppig dag. Av många anledningar, inte bara på grund av det som hände i Stockholm dagen innan, var jag ledsen och grå när jag gick till jobbet på morgonen. Jag kände mig skör och ömtålig. Hamnade i kassan och var pressad att förstå det nya systemet utan hjälp, köerna ringlade sig ner till frysboxarna och jag var lite kallsvettig fastän jag inte kunde förstå varför. Jag har varit med om värre stress. En man la upp tre små paket med bregott på kassabandet. Jag sa hej till honom, och scannade in hans varor. Då spände han ögonen i mig och började en rant om att han inte uppskattade att jag talade till honom på det viset, att jag förstörde hans dag, varför log jag på det viset, vad ful jag var. Jag blev helt ställd och bara tittade på honom. Jag förstod förstås att han var sjuk och att det var hans sjukdom som talade, men jag blev så himla överrumplad och överraskad av hans beteende.
 
En kollega kom in bakom mig för att organisera kuponger i den andra kassan, och hon stannade upp när hon hörde mannens utskällning. Alla blev tysta. Han höjde rösten och sa att jag var ful, att mitt ansikte var så fullt av äckliga finnar, att mitt hår var gräsligt, vilken hemsk person jag var, jag borde ta livet av mig, jag borde inte få sitta där och glo när jag hade förstört hans dag. Och vet ni? Jag fattar att det han sa till mig inte är viktigt, för han känner inte mig, och han var sjuk - men jag började skaka i händerna och sedan grät jag. Några andra kunder i kön tog mig i försvar och schasade bort honom men skadan var redan skedd. Jag var ömtålig denna lördagsmorgon och den här galna mannen tryckte på exakt rätt punkter. Sedan rann tårarna ännu mer när kunderna som var kvar i kön och hade bevittnat allting var extra snälla mot mig och önskade mig en trevlig dag. Men jag var skakis långt efter att han gått. Hade en obehaglig klump i magen när jag gick från jobbet. Vem förstörde vems dag egentligen?
 
 
Men min lördag räddades lite under eftermiddagen. Jag gick direkt från jobbet och mötte upp Lovisa på en buss. Vi åkte ut till Rosengård där Titti och Jesper stod på en parkering med bilen och väntade på oss. Sedan for vi ut till Tittis föräldrar - hennes mamma skulle visa oss ett ställe där vi kunde plocka ramslök.  
 
 
Vi åkte förbi rapsfält (som ännu inte slagit ut i blom), skånelängor, korsvirkeshus och gamla kyrkor på vägen dit. När vi kom fram stod ett gäng unga travhästar i en hage och tittade nyfiket på oss. Jag gick fram till dem och borrade in min näsa mot deras mjuka mular och kliade dem i pannan. Hästar läker många ledsna känslor i kroppen. Sedan plockade vi ramslök! Flera påsar! Jag blev lite manisk när jag fick se hur mycket det fanns i skogen. 
 
 
En hel icapåse fyllde jag! 
 
 
 
Tack för lördagen, finisar. Jag kände dock inte för att göra någonting av min lördagkväll så jag bestämde mig för att hålla mig inne. Ibland går det inte att motarbeta känslorna i kroppen utan det bästa är att vänta ut det. Jag tittade på Please Like Me och stökade ner i köket - ramslökspesto, ramslöksolja, torkad ramslök. Ni kanske inte kan föreställa er doften, men det var ljuvligt! Jag berättar mer om det senare! 
1 Alicia:

skriven

Usch vilken eländes människa! Och även om en vet att han var sjuk så var han ju liksom varken först eller sist med sånt där, men jag hoppas han var den sista på länge som du behöver möta!
Bra terapi med ramslök och travare. Jag spenderade tre och en halv timma på balkongen igår och börjar känna mig lite mer människa igen. Ta hand om dig kompis!

Svar: Ja, det var verkligen jobbigt. Men får se det som ytterligare en erfarenhet. Nästa gång det händer kanske jag kan ge en lite mer konstruktiv respons eller åtminstone be personen att gå därifrån. Härligt att fixa hemma! Jag har precis insett att mina växter behöver planteras om... trodde aldrig jag skulle komma till den här punkten i mitt liv (har ju aldrig haft levande växter förrän nu).
Emilie

Kommentera här: