jag köpte en hatt och räknar ner till paris

Hej från en som totalt absorberat sig själv i tentaplugg, orolighet, mindervärdeskomplex och trött höst. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på kärlek och huruvida det egentligen går till när åren bara går och alla man träffar redan har en historia av att ha varit med någon annan och gett sitt allt till dem, lite som Melissa Horn sjunger om, ni vet? "lät du henne komma närmre"... Och hur mottaglig jag själv är av att känna något för någon. Det är ju inte över redan. Ingen kan vara förstörd och redo att bli röka-under-fläkten-tant med tio katter när de är knappt fyllda tjugosex, speciellt inte jag som varken röker eller tycker om katter, men jag antar att det är lätt att fastna i grå tankar när malmövindarna stökar ner på gatorna och det blir mörkt redan klockan sex. Och i synnerhet när man sitter uppe i köket om kvällarna och lyssnar på lågmäld, sorglig musik och läser om hur hela vår existens verkar styras av om vi är älskade eller ej (12hp i psykologi nu, mycket självanalys sker). 
 
På den ljusare sidan är det bara elva dagar kvar till tentan. Inget att räkna ner inför, kanske ni tycker. Men jo, för jag vill få den överstökad så att jag kan fara till Paris två dagar efter det. Jag har en jobbig situation just nu med lägenheten jag bor i, och jag har ständigt ont i magen och ja, jag känner mig nere och behöver åka till Paris för kompiskärlek och rödvin. Med mig tar jag denna hatt jag köpte i veckan:
 
 
Det finns något väldigt fint just nu dock: oktobermorgnar i Lund. Att promenera in på campus strax före nio med väskor och kaffe i termos och en klasskompis, de blodröda klätterväxterna på alla hus, tystnaden och arbetsron. Många tycker ju att tentaplugg är det värsta som finns men jag tycker ändå att det känns ganska fint. 
1 Syster:

skriven

Du ska ju ändå inte ha barn innan 35 så de är ju lungt, oro o stress kan du känna vid 33 års ålder sådär ☺️☺️☺️

Svar: Haha sant! Kan lägga oron på hyllan till om cirka sju år då :P
Emilie

Kommentera här: