hemliga rum i lundagård

Helg igen. Jag fattar inte hur veckorna kan gå så fort. Igår hade vi sista sittningen för terminen - en tacksittning för våra faddrar för att visa vår uppskattning över nollningen. Jag har själv inte varit med så mycket i planeringen och blev därför sjukt imponerad av hur mina klasskompisar hade ordnat med tema, pynt, egenskrivna sånger, quiz och mycket mer. Hela fredagen var tjugosju grader varm cirka, och vi satt på en solig volleybollplan i gräset på Vildanden innan trerättersmiddagen började. Jag var glad hela kvällen och hela natten, jag hade så himla roligt. Vi dansade på Blekingska nationen till låtar som egentligen hör hemma i en annan tid i mitt liv men som får ny betydelse här och nu, i studentlivet i Lund.
 
Den här lördagen var det lika varmt och fint. Jag mötte upp Filippa i Lund för att det var ett helt gratis event under dagen där det var öppet hus till byggnader i Lundagård - universitetshuset och kungahuset. Jag är så glad för att jag och Filippa kan hitta på sådana här saker ihop. Jag älskar ju gamla byggnader och knarriga golv, och Filippa pluggar ju husbygge och sådant och tycker också att det är spännande!
 
 
Vi gick in i universitetshuset först. Lyssnade på en liten föreläsning i aulan om hur det byggdes och har förändrats över åren. För över hundra år sedan var det totalt cirka femhundra lärare och studenter i Lund så alla höll till i det här vita antikinspirerade huset. Taket i aulan var så fint! Jag och Filippa kände oss mycket allmänbildade när vi kunde gissa rätt på i princip alla kungaporträtt i pelarsalen. Jag antar att grundskolan lyckades lära oss någonting, trots allt.
 
 
Sedan gick vi till andra sidan Lundagård för att titta i kungahuset. Det ringde i domkyrkan för att det var bröllop på gång.
 
 
Kungahuset har ett runt torn vi gick upp i. Det var en sned och ganska omöjlig trätrappa som vindlade sig upp dit. Det finns någon gammal skröna om att Karl XII skulle ha ridit uppför den trappan, men det är troligtvis inte sant. Ingen hästkrake hade kunnat ta sig upp i den, tror jag. Vi fick en bra utsikt härifrån.
 
 
 
Efter vår rundvandring var klar skiljdes jag och Filippa åt och innan jag åkte hem till Malmö promenerade jag runt i stan en stund. Det var sparrisfestival på Stortorget med en orkester som spelade. Det såldes smörstekt sparris, sparrisglass, sparrissoppa och annat gott! Det händer så mycket i Lund nu under de första veckorna av sommaren, jag gillart! Rapsen har blommat ut men syrenerna doftar fortfarande över hela stan.

slottsparken i malmö

Min tisdag var skolfri, tjugosex grader varm, och solig exakt hela dagen. Den innehöll mozzarellasallad, bokläsning på balkongen och två promenader i Slottsparken - en i träningskläder utan något annat än mobilen och podd i öronen, och en annan för att återvända med kameran. Det satt folk på picknickfiltar överallt, barn plaskade i ån, cykelkorgar var fyllda med mat och världen doftade hägg, syren och varmt gräs. Jag tänkte att det var lite ensamt att spendera en sådan fin dag helt ensam, men sedan insåg jag att det var ganska rofyllt att strosa omkring i parken för mig själv och fotografera. Jag önskar att jag hade kunnat spendera sommaren i Skåne. Men jag vill så gärna hem till Stockholm för där finns jobb och vänner. Här är ingen kvar över sommaren, alla mina klasskompisar åker tillbaka till den stad de kommer ifrån. Men åh, vad jag gillar Malmö mer än där jag bor i Stockholm egentligen. Den härliga lägenheten här, dofterna från all utländsk mat i stan, alla parker, havet, Lund inpå knuten. Kanske att jag ska försöka stanna nästa sommar och se hur det blir. 
 
 
 
 
 

lundapride och riktig sommar

Idag vaknade jag med en hemsk huvudvärk som ett kvitto på hur härlig fredagen var med mina klasskompisar. Vi satt ett gäng på mitt vardagsrumsgolv och drack vin och pratade om dialekter, män med drömmigt hår och om hur många gånger man kan bestiga Kebnekaise på en sommar. Kvällen började med rött vin, byttes sedan till rosé, och avslutades med vitt någon gång efter midnatt. Då satt vi ihopkurade i soffan och lyssnade på sorgliga låtar från sextiotalet och tjöt rätt ut i de mest tragiska refrängerna. 
 
Jag var ganska mör och seg fram till klockan två idag. Då klädde jag på mig och åkte in till Lund där Filippa väntade på mig. Det var dags för Lundapride. Himla fin lördag, det var pepp i hela stan och solen sken och det doftade skolavslutning typ. 
 
 
 
 
Det var en liten scen i Lundagård med band som spelade. Olika tält med aktiviteter, quiz, gäster och spel. Jag sprang in i några klasskompisar här och var så det var kul. 
 
 
Det var så härligt att se att tåget fylldes av alla möjliga olika personer! Barn, tonåringar, gamlingar och en och annan hund. Sjukt glad stämning. Det var inte samma folkmassa som hemma i Stockholm vilket var lite skönt för vi kunde promenera omkring rätt enkelt och fick se tåget ordentligt. 
 
 
Efter Lundapride promenerade vi runt i stan litegrann. Nu känns det som att det är sommar på riktigt. Utan-jacka-temperatur, blomster och grönt, dofterna, ljuset och juni när som helst. 
 
 
 
 
Och det var min lördag.