pizza på golvet och läskiga män

Jag hade en så jäkla skön lördag alltså. Tentafredagen var ju proppad med aktiviteter, känslor och äventyr och när jag efter sittning och dans hela natten kom hem strax innan halv fyra på morgonen var det så skönt att veta att ingenting skulle hända i helgen. Inget plugg, inget jobb, ingen alarmklocka. Jag stökade runt hemma under dagen och på kvällen kom finaste Filippa till Malmö för att dricka rödvin och sitta på golvet och äta pizza med mig.
 
Vi skrattade så att vi fick ont i magen, jag satte pizzakanter i halsen och allt var så härligt. Vi pratade om skolan, Skåne och hur vi var som fjortonåringar på konfirmationsläger (jag skrattade alltid med handen för munnen för att jag hade så fula tänder, vi åt cheese ballz som var nya hippa grejen och jag hade aldrig pussat en kille och trodde inte att det skulle hända någonsin) och hur killarna i vår högstadieklass gjorde livet surt genom snöbollskrig inomhus, sönderslagna tangentbord och hur de en gång hivade ut en träbänk genom fönstret på andra våningen. Tänk att de fick hålla på så. Att skoldagarna fylldes av detta utan att några lärare ingrep och tog härjandet på allvar. Helt sjukt, egentligen. 
 
Vi pratade också om hur jag under fredagsnatten på vägen hem från sittningen blev rejält uppskrämd av en man som följde efter mig i sin bil. Ni som är tjejer kan säkert relatera till hur det är att ta sig hem ensam om nätterna, att gå från nattbussen, att undvika mörka och folktomma gator. Jag går alltid den längre vägen hem medvetet så att jag iallafall går längs Bergsgatan där folk står och köar till falafelställena för nattmat, snarare än att promenera vid folkets park som inte är upplyst. När jag hade gått över torget och bara hade knappt hundra meter kvar till min port märkte jag att en bil smygkörde bakom mig. Alltså, den knuten i magen som kommer då. Bilen körde upp bredvid mig, mannen vevade ner rutan och frågade om jag ville ses, om jag inte kunde hoppa in i bilen. Jag gav ett kort "Nej, tack" till svar och undvek att titta på honom. Han körde förbi mig, kom till fyrkorsningen, vände runt och körde tillbaka. Jag blev så jäkla rädd, helt ärligt. Då kunde jag se min port. Han bromsade ner vid mig och frågade åter igen om jag inte ville komma in i bilen, han kunde köra mig hem, sa han. Då sa jag till honom att lämna mig ifred. Här kunde jag ha gått in i porten, men jag vågade inte för att jag blev paranoid och tänkte att han skulle kliva ur bilen och hugga tag i mig när jag låste upp, eller att han skulle komma tillbaka för att han vet var jag bor, så jag gick vidare. Skyndade runt hörnet på huset, skrev i facebookchatten till mina klassisar att jag inte vågade gå hem. 
 
Allt gick bra till slut. Jag gick en extra vända och när jag var vid porten igen skyndade jag mig in, helt skakis. Jag undrar om den där mannen fattar hur rädd jag blev? Hur opassande hans beteende är? Säkert inte. Jag och Filippa pratade upprört om hur jävla dåligt det är att männen inte kan låta oss ha en lika rolig utekväll som de har. Att de inte kan bete sig. Lämna oss ifred. Det är fan hemskt att man ska behöva vara orolig när man åker hem om nätterna. Att man ses som ett lätt byte bara för att man är onykter och ensam i klackar och strumpbyxor. 
 
Nog om det, det var en sidestory. Filippa är bäst, min lördag var bäst. Vad härligt det är med barndomsvänner som varit med i ens liv så himla länge ändå. Vi har massa planer inför våren tillsammans! Vi vill börja simma i simhallen ihop, vi vill åka på roadtrips i Skåne och njuta av rapsfält, Österlen och skånelängor, vi vill gå och äta brunch på Mejeriet, och så ska vi cykla till Lomma när jag har en cykel och vädret är varmt. Ser fram emot dessa kompisdejter! 
 
 
 
 
1 a n n i k a:

skriven

Gott!

Kommentera här: