min sentimentala sida spökar

Tänk att jag fortfarande skriver om Koh Tao. Det är nästan precis två år sedan jag var där och livet har gått vidare och ingen är kvar och allting har förändrats sedan dess. När jag läste igenom mitt senaste inlägg tänkte jag att jag skulle ta bort det för att jag känns tjatig, gnällig, sentimental och upprepande. Men nä, det får nog vara kvar. De få gånger jag skriver på bloggen numera är ju för att ventilera de tankar som för tillfället dyker upp eller vad jag funderat på i min vardag, och detta var väl det som dök upp, antar jag. För trots att jag inte är där längre och personerna därifrån inte heller är i mitt liv längre, så tänker jag fortfarande på Koh Tao oftare än jag vill. Minsta sak, doft, ord kan påminna mig om ön. Och då är jag genast där i tankarna. För att tiden där är det största och finaste som hänt mig och det gör så förbannat ont att det är över. 
 
Det som är bra med att Koh Tao är över är det jag har nu som jag inte skulle vilja vara utan. Alla nya kollegor jag fick på mitt förra jobb som blev till nära vänner. Att jag hanterade en kris och blev en stark och bra människa efteråt. Att jag fick resa i Centralamerika som var helt overkligt och så himla roligt. Och att jag pluggar i Lund. Skåne är det bästa med mitt 2016 so far. Det är dock roligt att tänka att första gången jag sökte Socionomprogrammet och faktiskt tänkte sluta resa och börja plugga och slå mig till ro var hösten 2012, samma höst som jag också bestämde mig för att skita i det och flytta till Thailand. Lustigt. Jag hade kunnat vara en färdigutbildad person nu med heltidsjobb, men jag valde en helt annan bana och blev lite försenad, men hamnade trots allt i samma spår. Det visar ju kanske på att det inte gör något att skjuta upp på saker ibland. Man kan ändå hamna rätt, till slut. 
 
 
Exakt tre år sedan, i mars 2013, var pappa och Cissi och hälsade på mig. Här äter vi pannkakor i kvällssolen vid Smelly road. Göran tog bilden. Dit pappa åker, dit åker Göran. 
1 Pappa:

skriven

Men jag har ju ALDRIG kepa på mig.....Hatar ju att ha det
kommer inte ihåg att jag hadde det på mig, däremot älskar jag pannkakorna där nere

Svar: Haha, du kanske behövde skydda näsan din från solen!
Pannkakorna är bäst!
Emilie

Kommentera här: