vi åker tillbaka till Bocas!

Jag trodde väl aldrig att jag skulle säga detta, men helt ärligt, jag har hemlängtan. Gud, vad jag vill åka hem. Jag som vanligtvis brukar lida av någon slags panikångest dagarna innan hemresedatum, oro, dålig sömn, konstant klump i halsen är vanliga symptom. Jag brukar alltid vilja stanna kvar. Jag längtar alltid bort. När jag kommit hem från resor tidigare har jag varit deppig, gråtit, känt mig tom, velat åka tillbaka. Men nu, nu vill jag hem, helst imorgon. 

Igår på nyårsdagen låg jag och Cissi inne i stort sett hela dagen och malde film efter film från hennes hårddisk. Jag var trött, lättirriterad och varm. Jag stånkade och suckade när jag behövde klättra upp och ner från våningssängen, jag var sugen på saltlakrits, jag kände mig äcklig för att det är ett konstant lager av svett och damm på huden. Och alla mina kläder, inklusive de nytvättade, luktar tält. "Herreguuuuud, varför känner jag såhär? Varför är jag så trött? Så gnällig? Jag brukar aldrig vara såhär när jag reser", beklagade jag mig för Cissi. "För att det är så jävla psykiskt påfrestande att resa här", svarade hon enkelt. Och ja, det är väl svaret. Och tro mig, jag ser verkligen inte mig själv som en knusslig person. Jag må om möjligt vara lite bekväm av mig (typ att jag inte vandrar sex timmar uppför en vulkan om jag kan slippa, eller fem våningar med trappor heller, hehe) men jag har inga problem med att typ ha kackerlackor i rummet eller inte duscha på några dagar eller spendera x antal timmar på bussar. Men herregud, Centralamerika alltså. Jag har fått min beskärda del av äckliga män, missförstånd på spanska och sjutton bussbyten på tre timmar... Ungefär så. Helt ärligt, det tog oss sju timmar att åka 20 mil mellan Lost and found hostel och Santa Catalina, det är ju för fan inte klokt. Och sen vi lämnade Guatemala har det ju inte varit en kulinarisk matresa heller, för att säga det på ett fint sätt. Jag får väl skörbjugg snart om jag fortsätter i den här takten, haha. 

Ok. Slut på gnället. Om jag gnäller sen när jag kommer hem om att jag vill resa tillbaka kan ni väl visa mig det här blogginlägget för att påminna mig om hur jag kände. Det har dock varit en FANTASTISK resa, alltså verkligen. Jag har hängt med så underbara personer och varit så lycklig och sett så många platser. Men jag har känt mig lite tom ända sedan vårt härliga gäng splittrades den där morgonen i La Fortuna, och Costa rica och Panama är inte mina favoritländer. De har ju också sin charm men har inte varit lika roliga/spännande/vackra som de tidigare länderna. Kunde jag trolla hade jag teleporterat tillbaka mig till Guatemala ögonabums. 

Vad mycket babbel det blev. Det var eftermiddagens reflektioner. Vi kom nyss tillbaka till hostlet efter att ha varit och sett Panamakanalen (det sög), samt bokat nattbussen. Den nattbuss vi ville ta var full såklart, men vi kom på en annan som är nästan likadan men med en liten omväg på några timmar... Vi åker tillbaka till Bocas del Toro som var vår första destination i Panama! Ni vet, med alla surfer dudes och danskvällarna på Aqua Lounge. Planen var ju egentligen att åka till San Blas öarna nu, men vi tyckte att det var alldeles för dyrt. Jag betalar inte över trehundra dollar för att se vit sand och turkost vatten i tre dagar. Jag har sett nog med stränder, någon måtta får det vara. Så finalveckan i Centralamerika spenderas i Bocas! Vi kommer mötas upp med alla surfande aussies vi lärde känna sist, vi kommer cykla till stranden, festa, bada och spela kort. Och nästa helg åker vi tillbaka till Panama city och då flyger jag hem (jaaaaa) och Cissi flyger till Colombia! 

Hoppas ni får en fin lördag, jag skriver från Bocas sen. Puss! 



1 Elin:

skriven

❤❤❤❤❤❤

2 pappa:

skriven

Så där ja!! Äntligen kanske ni stannar "hemma" ett tag nu. Ja du måste väl vara hemma några år nu ialf. Jag hoppas att Cissi också tycker att det räcker nu för det är psykiskt jobbigt för en gammal far att ha er på andra sidan jorden

Svar: Haha, jag planerar dock att ta sex månaders uppehåll så att jag kan resa i Sydamerika....
Och så himla gammal är du väl inte ändå ;)
Emilie

Kommentera här: