från stockholm till malmö

För några dagar sedan kom jag hem till Malmö efter hela långa sommaren uppe i Stockholm. Tåget gled in på Malmös Centralstation i mörkret och jag var lite lätt illamående eftersom att jag suttit baklänges hela resan och dessutom varit alldeles för varm. Jag hade fått ett par hörlurar att ha till resan av en som inte behövde dem mer, men de fungerade inte riktigt om jag inte höll fingrarna i precis rätt snurr vid uttaget, minsta rörelse och ljudet försvann från vänster öra. Jag vågade inte vicka på en enda muskel i händerna för att jag inte ville gå miste om mina favoritstycken i musiken. Det var ganska varmt i Malmö när jag kom fram. Typisk kolsvart ljummen augustikväll. Jag råkade hamnade mitt i springbanan där Midnattsloppet pågick när jag gick hem med alla mina väskor, jag fattar inte hur det gick till eftersom att det var avspärrningar och funktionärer nästan överallt men tydligen var det möjligt.
 
På Möllevångstorget var det fullt ös där ett stort gäng satt och spelade någon slags afrikansk musik med endast trummor, det dånade mellan husen och vibrerade i kroppen. Uteserveringarna med sina värmelampor var helt fullsatta och folk satt på gatstenarna utanför med bara ben och öl i handen. Jag kom hem till en tom lägenhet som varit bortglömd hela sommaren och öppnade balkongdörren på vid gavel för att släppa in stadsljuden, luften och skratten där utanför. Jag kände mig mycket, mycket ensam men också lättad över att äntligen vara tillbaka i min egen bostad efter tre månader av att bo med och hos andra. Jag gick och la mig nästan direkt. Lät balkongdörren stå på glänt, låg i sängen och tittade på det dunkla ljuset i rummets tak som blir av barerna där utanför. Det började blixtra något förfärligt, himlen öppnade sig, regnet dränkte ljuden från lördagsnatten och åskan dundrade i vad som kändes som flera timmar. Jag var lättad över att det inte var knäpptyst, det hade jag inte orkat. 
 
Tack för sommaren, Stockholm. Det känns bra att vara tillbaka här nere och se fram emot vad de kommande månaderna har att bjuda på. 
 
 

en söndag med picknick och potatismos

Jag längtar ner till Skåne nu så att jag kan få fylla mina skåp med mat, få sova i en riktig säng, slippa gå till jobbet så tidigt om morgonen och köpa nya murgrönor att ställa på alla tänkbara ställen i lägenheten för att grönt är skönt när det blir höst. Men samtidigt älskar jag dagarna i Stockholm eftersom att det känns som att jag har så härliga spontanhäng med mina vänner just nu. Vi picknickar i Hagaparken, lagar middagar, går promenader, spelar spel och gör glass. Det kommer att bli lite ensamt i Malmö och Lund eftersom att jag ännu inte etablerat samma starka relation och band till mina klasskompisar, och för att studentumgänge än så länge mest inkluderar fest och fylla och mer sällan en kväll hemma med middag. Båda är förstås kul. Men jag gillar verkligen vanliga tisdagar med en kompis eller fler, att trängas tillsammans i ett kök, äta ihop, göra en äppelpaj och sitta på golvet och pilla i varandras hår och glömma bort vad klockan är. 
 
 
Förra söndagen var det sol och vi låg ute hela dagen och åt brieost med fikonmarmelad och kisade i solen och spelade kort. 
 
 
När parkeringstiden skulle gå ut om fyra minuter packade vi ihop och gick tillbaka till bilen med alla picknickkorgar och filtar. Såhär vackert var det klockan fem. 
 
 
Vi körde förbi sjön på vägen hem för ett kvällsdopp. Det var nästan vindstilla och bryggan var solvarm. Vi träffade en massa andra vänner som bjöd hem oss för middag med k*ttbullar, potatismos, lingonsylt och egeninlagd gurka. Så kvällen avslutades där med film till jättesent trots att jag började klockan sex dagen efter. Tur att vi alla nästan bor på samma gata så att det är nära till sängen.