nitton dagar kvar

Idag har jag varit ledig från jobbet och haft lite tid att ordna med saker inför resan. Som att teckna en reseförsäkring, köpa ett par sköna skor och göra ett tandläkarbesök för att fixa min retainer för tredje gången detta halvår. Hoppas att den håller sig hel nu medan jag är borta. 

Jag är så förväntansfull inför att åka så det är inte klokt. Äntligen händer det någonting. Jag går från paus till play, lite så känns det. Ovissheten och all längtan innan man åker är lika underbar varje gång det är dags för en resa som denna. Innan Indien var jag visserligen så nervös att jag var illamående de sista dagarna (och jag nådde klimax och kräktes samma dag vi flög dit) men ack vad jag längtade efter äventyret. Och hösten för tre år sedan när jag flyttade till Thailand var jag så himla, himla kär att jag räknade hur många timmar det var kvar tills jag skulle vara på Bangkoks flygplats och han skulle stå där och vänta på mig. Och den här gången, i nedräkningen till Mexico, drömmer jag mig bort på kvällarna och längtar efter den ljumna kvällsluften, havet och spänningen. Adrenalinkicken. När man åker iväg släpper man allt. Lämnar oron bakom sig, låser in den hemma. Allt som betyder något är nu, vad som händer precis just nu. Friheten att göra vad man vill. Dyka, gå barfota alla nätter, träffa människor, testa ny mat. Ingen vet vem man är, jag kan vara precis vem som helst. 
 
Mina vänner skojar med mig och frågar "Kommer du verkligen hem i januari eller stannar du borta i flera år?", så skrattar de och syftar på att jag kommer att gå och förälska mig igen och aldrig återvänder hem. Fastnar i livet där borta, inte klarar av att komma tillbaka allt det vanliga här hemma. Men jag har bestämt mig. Jag ska ge skolan en chans. Detta blir en kortisresa, i januari återvänder jag och börjar studera. Jag tror faktiskt att jag kommer att gilla det också, jag måste bara ge det en chans. 

Men när min tandläkare fick höra idag att jag skulle till Mexico och dyka sa hon "Oj, du får passa dig så att du inte fastnar där. Jag skulle bara vara borta en liten stund men jag fastnade i dyklivet på Maldiverna i elva år", och så skrattade hon och skakade på huvudet. Och jag tänker bara, var det verkligen så hemskt då? 
 
 
St John's caves, Röda havet. 

Kommentera här: