a quite cold and rainy sunrise in san pedro

Åter igen ringde alarmet klockan 03:20, ungefär som när vi var i Flores och skulle se soluppgången i mayastaden Tikal. Jäklar, vad trötta vi var. Den här morgonen skulle vi se soluppgången på berget Indian's nose i San Pedro. Vi möttes av en guide ute på gatan och han tog oss sedan till en av bakgatorna där vår chicken bus väntade. Chicken bus är lokalbussarna i Centralamerika, de är färgglada och skramliga och är det fullt på folk inne i bussen klättrar de upp på taket och sitter där istället. Jag åkte massor av bussar som dessa i Indien eftersom att det inte är speciellt organiserat där med turismen, vilket betyder att där finns inga tourist shuttles att ta sig runt med. Än så länge har vi, på denna resa, inte behövt ta chicken bus eftersom att minibussarna för turisterna är rätt billiga och de går till precis alla destinationer och man slipper trängas på samma sätt. Många backpackers här åker mycket med chicken bus, men jag tycker att det verkar för krångligt och ovärt när vi reser med så tunga och stora ryggsäckar (massa dykutrustning...), och dessutom kan vi inte göra oss förstådda på spanska ännu vilket gör det nästintill omöjligt att veta vilken buss man ska ta och när man ska gå av, hehe. 

Anyway, vi tog chicken bus uppför ett jäkla berg och det var gropigt och trasigt och bedrövligt vägunderlag. Det gungade och skumpade och jag tänkte att snart far vi över kanten och dör. Chauffören låg på tutan och det ekade i gryningen, latinomusiken pumpade ut från högtalarna fastän klockan var fyra på morgonen och det var så fullt inne i bussen att folk i princip satt i varandras knän. Bredvid mig och Cissi satt en skrynklig tant som såg ut att vara hundra år med en stor korg i famnen med grejer hon skulle sälja. Tänk att den lilla tantskrutten går upp halv fyra på morgonen, tränger in sig i en buss och skumpar fyrtiofem minuter uppför bergen till tvåtusentrehundra meters höjd och sen jobbar hela dagen innan hon någon gång på kvällen åker hem igen. Här är det inte tal om att gå i pension eller ta in på ålderdomshem... 
 
När vi klev av bussen fick vi gå ungefär trettiofem minuter uppför ett annat berg för att komma till själva utkiksplatsen för soluppgången. Det var sjukt brant, lerigt, mörkt, kallt. Jag som är så otränad och inte har någon kondition överhuvudtaget (inte Cissi heller) trodde att jag skulle dö. Allt gjorde ont. Speciellt ryggen, som säkert inte återhämtat sig efter den fjorton timmar långa bussresan hit. Där och då, klockan halv fem på morgonen, kravlandes uppför det där berget, bestämde jag mig för att INTE gå och se vulkanerna. Klarar jag inte ens trettio minuters uppförsbacke utan att vara nära gråten är det inte en bra idé att gå upp till vulkanerna som är fyra timmars klättrande innan man är uppe. 
 
 
Vi såg ingen soluppgång. Det var alldeles för molnigt och dimmigt. Sedan regnade det också. Och vi alla frös. Men det lättade efter en stund och vi kunde blicka ut över San Juan, San Pedro och Lake Atitlan. 
 
 
 
 
För det mesta såg det ut såhär. Inte så mycket utsikt alltså eftersom att det var så molnigt. En av sidoeffekterna med att vara över tvåtusen meter över havet antar jag. 
 
 
MEN PLÖTSLIGT HÄNDER DET. 
 
 
Molnen lättade och det blev till och med ganska vackert. 
 
 
Var dock rätt kallt... 
 
 
 
 
Efter att vi halkat oss tillbaka nerför berget i leran åkte vi tillbaka hem till San Pedro. Varmdusch, frukost och sedan la vi oss i våra sängar igen. Klockan var bara halv nio när vi kom tillbaka. Sov som ett barn i flera timmar och vaknade fräsch och glad någon gång efter tolv. Nu får det räcka med sunrise tours ett tag, tycker vi alla. 
1 Elin:

skriven

Vilken utsikt och underbara platser och omgivningar ni verkar ha varje dag! Paradiset ☺

Svar: Haha jaa vi har oftast någon aktivitet varje dag! Är jätteroligt för det händer så mycket :) men det är några timmars slappande i hängmatta och häng på restauranger också.
Emilie

2 Anonym:

skriven

Helt fantastisk miljö! Så himla avundsjuk. Skulle verkligen vilja vara med på alla vandringar och allt ni får se och uppleva :D

Svar: Alltså, jag måste säga att Guatemala bara fortsätter att leverera och överraska! Det finns SÅ mycket att göra och se här att det känns orättvist att vi inte spenderar alla tre månaderna här typ :P
Emilie

3 Sofie:

skriven

Helt fantastisk miljö! Så himla avundsjuk. Skulle verkligen vilja vara med på alla vandringar och allt ni får se och uppleva :D

Kommentera här: