svarta stränder och höga vågor

Vi lämnade det lite stökiga Leon och åkte tjugo minuter bort till kusten. Här bor vi nu på ett lite halvsjaskigt hostel med trasiga myggnät och billiga drinkar precis vid stranden. Vi är en stor grupp nu som hänger ihop. Två danskar till och en engelsk tjej har anslutit sig. Det är mycket kackel och alltid någon att umgås med. 

På sena eftermiddagen när solen sken som guld vid horisonten gick vi ner till stranden och kastade oss i vattnet. Det är ett bra ställe att surfa på här. Vågorna var skrämmande höga och strömmen var stark. Det sög och drog i fötterna och den svarta sanden virvlade när vattnet ville dra ut oss i havet. Vi simmade lite men jag var ganska tveksam till att gå för långt ut då det kändes som att vi skulle sugas ut i oändligheten. Det var dramatiskt och vackert, lite overkligt med det blåa havet, kolsvarta sanden och den varma orangea solen. Suset från havet, tjuten från oss i vattnet, men annars tystnad. 

Det här stället påminner mig lite om Arambol i Indien. Den stora stranden och tomheten. Känslan att man är de enda personerna här fast vi inte är det. 



1 Linh:

skriven

Fint med svarta sanden! Mkt dramatiskt. Vi bodde också på det big foot hostlet, solnedgångarna längs alla stränder på västra sidan av centralamerika är amazeballz <2

Svar: Ja, idag ska jag försöka fotografera lite! Hade bara mobilkameran med igår :)
Emilie

2 Pappa:

skriven

Svart sand.....coolt ju

Svar: Japp! Tack vare alla vulkaner
Emilie

Kommentera här: