så var vi bara två

Det tog oss tolv timmar dörr till dörr från vårt hostel i San Juan till vårt hostel i La Fortuna, Costa rica. Det var otaliga bussar med skrikande kristna gubbar som viftade med biblar i mittgången, skumpande vägar, en border crossing med några hundra tältande kubaner på marken, och en regnig färd ut mitt i ingenstans. Vi hade ett tårfyllt farväl med Jessica vid gränsen till Costa rica (vi har ju hängt ihop sen Mexico!) för hon skulle till San José för att träffa en vän från USA. Och så hamnade vi andra sex i La Fortuna. Ett litet skitsamhälle vid en motorväg och det enda hostlet vi hittade som inte ruinerar oss ligger i ett köpcentrum bredvid ett gym som spelar deep house hela dagen... Vi alla var mycket gnälliga och trötta igår och insåg att det var dags att skiljas åt helt, Jessica är inte den enda som ska åt annat håll. 

Vi lagade pasta och tomatsås till middag i hostlets kök och satt och tjattrade med managern huruvida vi skulle få tillbaka i växel i colones eller dollar. Kände bara att han ville blåsa oss på pengar via sättet han knappade in siffror på sin miniräknare. Sedan blev det en del googlande om resvägar. Tanken var att klättra vulkanen här i La Fortuna men vädret är så himla dåligt så det går inte. 

Så nu idag, denna grå lördag, sa vi hejdå till resterande i gruppen. Mikkel och Selma är på en tight resplan då de ska vara i Colombia om bara en vecka så de skyndar sig ner till Panama i skrivande stund och skippar Costa rica helt och hållet. Elisabeth och Clara ska snart lämna Centralamerika så de ska till Monteverde och åka ziplining innan det är dags att dra. Och jag och Cissi ska bege oss till Playa del Coco för att dyka. 

Så det blev många kramar idag. En mycket, mycket sorglig dag. Inte hjälper det heller att det regnar, att vi har sex timmar buss framför oss eller att jag inte ätit någon mat idag. 

Gud, vad jag kommer att sakna er! Vad roligt vi har haft ihop den här himla långa tiden. Puss på er, ni är bäst. 

Känns väldigt tomt nu.


Mikkel och jag vid gränsen igår. Jag ser lite ut som Wallace & Gromit, hehe.

våra dagar i San Juan del Sur

Nu har vi varit i San Juan i nästan en hel vecka och jag kan inte fatta att det har gått så himla snabbt! Jag var ju sjuk när vi kom hit så jag missade det stora partyt på söndagen samt surfingen (vilket ändå inte gjorde så mycket eftersom att jag är så rädd) men sedan jag mått bättre har det varit några fina dagar. Ganska lata dagar. Vi vaknar när vi vaknar och sedan går timmarna i lugn takt där vi äter, ligger på stranden, går runt i stan, köper glass, lagar mat i hostlets trånga kök. Det har varit lobster partys, surfvågor, bikinishopping och filmtittande på agendan. Hostlet vi bor på ligger på en bakgata och är färgglatt i orange och limegrönt, det heter Suenos del Mar och vi betalar bara 4:50 dollar per natt. Rummet som jag och Cissi sover i är ett mycket trångt dorm med åtta sängar men det gör inget. Vi trampar varandra på tårna men alla är trevliga. Två glada australiensare, en mycket tyst spanjor, en trevlig tyska, en surfkille med halmhatt och en som jag inte vet vad han är för något.

Eftersom att San Juan är surfmeckat finns det en massa västerländska moderniteter i denna lilla by. Godsaker som pizza, italiensk glass och hamburgare är sådant vi har njutit av. Planen för ikväll, vår sista natt här innan Costa rica, är att köpa hem några flaskor rödvin och spela Spoons hela stora gänget. Jag hade en dipp för några dagar sedan då jag bara kände mig sjuk, hängig och deprimerad och allt kändes sämst, men nu har det vänt och jag är på väg uppåt. Är förväntansfull och sprallig.  
 
Imorgon bitti far vi till Costa rica oavsett baksmälla eller trötthet. Vi räknar med att det kommer att ta cirka åtta timmar och orimligt många bussbyten innan vi är framme i en stad där det finns en vulkan, vattenfall och varma källor. Nicaragua har varit roligt men absolut inte det bästa på resan, så det känns bra att lämna och hitta guldkorn i ett annat land. Dyra guldkorn, blir det. Costa rica är hutlöst dyrt, men det ska nog gå bra. Här nedan kommer lite bilder från Cissis dag i vågorna, enjoy! 
 
 
 
Mikkel visste hur det skulle se ut...
 
 
 
Heja Clara!
 
 
 
Cissi sammanfattade surfdagen som att det var kul att pröva på, men att det är mycket roligare att dyka och att hon nog kommer hålla sig till dykningen i framtiden ;) 
 

island tour

Den nittonde november åkte vi en liten, liten båt runt öarna i Granadas "skärgård". Jag mådde illa efter att ha ätit några slags bananchips så jag spenderade första kvarten hängandes över kanten på båten och kräktes. Stackars människor omkring mig, hoppas att jag inte äcklade dem alltför mycket. De måste ju ha trott att jag var sjösjuk fast det var hur stilla som helst på sjön... 
 
 
Haha, ni måste ju tro att jag är sjuk jämt! Så är det verkligen inte, men visst har jag råkat ut för en del otrevligheter med både jordnötter och feber. Men i det stora hela mår jag bra. Jag kände mig som vanligt efter ett tag och satt och njöt av båtturen.
 
 
Fint vare. 
 
 
Vi matade några apor med mina överblivna bananchips som gjorde mig sjuk... 
 
 
Vi stannade på en liten ö för att dricka öl, bada och lata oss i hängmattan. Det fanns några ilskna papegojor där som bara ville bitas. 
 
 
 
 
 
När vi kom tillbaka till stan efter båtturen kom åskan och ösregnet. Vi sprang fort som satan tillbaka till hostlet för ingen av oss hade en vattensäker väska att ha mobilen eller kameran i, såå dumt när vi vet att det kan regna när som helst! 
 
Allt var blött och det var översvämning när vi kom tillbaka till Backyard. Deras ouppfostrade, stökiga hund for omkring överallt och smutsade ner och sköldpaddorna som vandrade omkring fritt i trädgården såg ut att ha drunknat. Vi torkade oss bäst vi kunde och sedan gosade vi in oss i baren och tittade på film på den stora duken med projektorn. Ganska mysig dag ändå.