vad jag gjorde på min födelsedag

 
Började dagen med havregrynsgröt, banan och kanel. Vilken festfrukost! Nä, men det är helt okej. Jag tycker ju att havregrynsgröt smakar klister men det blir lite godare om man kokar den i mjölk samt inte snålar på kanelen. 
 
 
Så himla VARMT och dödssvettigt fast klockan inte ens var tio. 
 
 
I väntan på att det skulle bli svalare tog jag och Cissi en promenad längs med havet och genom naturen för att komma bort till Cocalito beach. Bambuträden var sinnessjukt stora. 
 
 
 
Fick gå över en hängbro och genom fin skog för att komma till målet. 
 
 
Efter typ trettiofem minuter var vi framme! Dags att bada. Det var bara vi och tre till på hela stranden. 
 
 
I ett obevakat ögonblick när vi båda var nere i vattnet passade två apor på att sno våra grejer på stranden. Både handväska och handduk hann de smita iväg med innan den andra kvinnan på stranden ropade på oss och jag rusade upp i panik för att få tillbaka våra saker. Aporna fräste och ville inte släppa grejerna men efter att jag viftat med armarna och vrålat gav de upp och klättrade upp i en palm. Sakerna låg sandiga kvar på marken. Vilken tur att inte blixtlåset var öppet på väskan... Eller att apan fick mer tid att lista ut hur man skulle öppna det... Usch, gillar inte apor. Var rädd att de skulle komma ner från trädet och attackera mig. 
 
 
Efter en äggmackelunch på hostlet gjorde vi dagens bästa aktivitet: Red! En gullig kille kom och hämtade oss på hostlet och med sig hade han en brun häst och två fina skimlar. Gulligt att de inte ens har träns här, bara rep. 
 
 
Vilken dröm! Vi red genom en flod i nästan två timmar. Hästarna var så jäkla bäst. De tvekade aldrig utan pinnade på genom vatten som ibland nådde dem upp till magen, stigbyglar och skor blev genomblöta. Vattnet var alldeles klart, det var knäpptyst förutom alla naturljud och jag bara njöt njöt njöt. 
 
 
Jamen ni ser ju vad fint det var. 
 
 
Efter ett tag lämnade vi floden och gick upp i skogen. Till slut blev terrängen så eländig så hästarna fick vänta och vila fastbundna vid ett träd medan vi gick vidare för att se vattenfallet. Det ser inte så imponerande ut på bilden men det var det i verkligheten! Vilket sus, brus och dån det var. Ekade i hela skogen. 
 
 
Badade lite. 
 
 
Kan säga att i den här strömmen satt inte bikinin säkert...
 
 
Efter att vi badat red vi tillbaka hela vägen igen. Eftermiddagssolen var alldeles guldig. 
 
 
 
Hade en URFIN tjugofemårsdag! Partyt fick jag spara till senare eftersom att vi tog bussen klockan fyra på morgonen för att lämna Costa rica, men jag festade ju första kvällen i Panama sen... 
 
 
1 Amanda:

skriven

Gud så mysigt att få rida i vattnet så :)

Svar: Ah, det var verkligen toppenfint! Älskade det.
Emilie

Kommentera här: