Moments

När himlen är så disig att man inte ser var havet slutar och himlen börjar, för att de är i nästan exakt samma färg. 
 
De vita, smala korna som ser ut som förvuxna vädurskaniner med sina stora hängande öron. Den knotiga rumpan och den sladdriga filten av tunn hud på halsen. 
 
Doften av citron när man kliver på bussen. Och strax efter den stickande lukten av sur mjölk. Dammet i ansiktet och på armarna när man sitter vid fönstret i hopp om att få en frisk fläkt på sig. 
 
När vi spelar biljard i Belize och en man jag inte känner böjer sig över bordet och hans lugg faller fram i pannan. Fin näsa, skarpa käkben och ljusa ögon till det bruna håret. Han koncentrerar sig djupt. Och han ser precis ut som honom då, när jag var så kär, de där kvällarna på Koh Tao. 
 
När vi gick genom marknaden i Granada, Selma i motljuset med sitt blonda hår, matoset och dammet. Elektronikaffären som pumpar ut låten Cheerleader i takt med våra steg. Svetten som letar sig ner för ansiktet, salta droppar på överläppen. 
 
Hur en låt kan kasta tillbaka en i tiden, till en annan plats. Vi satt i hängmattorna på hostlet i Nicaragua och det regnade in från taket. "We found love" började spelas och helt plötsligt var det tjugohundratolv och jag var på min absoluta peak i mitt liv. Kär och fri och på nya äventyr. Jag sa detta till Jessica som satt bredvid mig. Berättade om lyckoruset. Hon tystnade och tänkte en stund, sedan sa hon "tjugohundratolv, då kände jag att jag fastnat i mitt dåliga förhållande i Ecuador och jag höll med låttexten om att ja, this is a hopeless place". 
 
När man tuggar och tuggar men portionen med Gallo pinto aldrig blir mindre. Bönor och ris, alltså. Bönor och ris... 
 
Odlingarna med palmträd som kantar vägen kilometer efter kilometer och det tar aldrig slut. Det är så grönt och fint men allt jag kan tänka på är alla apor och andra djur som inte har någonstans att bo längre. 
 
Lila, rosa, guld, mjukt som silke. Så är vattnet i solnedgången. 
 
Såpbubblorna på dansgolvet som svider i ögonen och musiken som pumpar i bröstet och flipfloparna som viker sig och ramlar av fötterna, och så blundar jag och snurrar och bryr mig inte om att jag dunsar in i människor jag inte känner. 
 
Dofterna av kokos, koriander, citron, saltvatten och varm stad. 
 
Känslan när man kommer till ett nytt land. En till stämpel i det välbläddrade passet, en ny förvirrande valuta, en annan dialekt. Och att veta att här är allt nytt för mig, allting är outforskat och oupptäckt. Att vara förväntansfull, restrött, med ont i fötterna och ha lyckorus i magen på samma gång. 
 
 
1 Lili:

skriven

Så fint skrivet, riktigt vackert!

Svar: Tack, vad snällt :)
Emilie

2 Amanda:

skriven

Vad mycket fina iakttagelser :)

Svar: Tack! Det här är sånt jag skriver ner i anteckningar på telefonen :)
Emilie

3 Ebba:

skriven

Så vackert skrivet...

Svar: Tack snälla :)
Emilie

4 Sofie:

skriven

Emilie, så himla fint skrivet! Så målande beskrivningar att man nästan känner att man är där :)

Svar: Tack snälla, Sofie! Har haft detta nedskrivet i telefonen ett tag så kopierade in det på bloggen nu.
Emilie

Kommentera här: