ett nytt land och såpbubblemaskiner

Jag har precis haft ett av de jobbigaste men även roligaste dygnen på denna resa. Lördagen startade tidigt, klockan halv fyra ringde alarmet och vi gnuggade oss i ögonen och klev ur sängen för att ställa oss på vägkanten och vänta in en liten djungelbuss. Det var ett jäkla oväsen när det lilla vita monstret dök upp. Sedan skumpade vi iväg från Drake bay på eländiga grusvägar och körde även genom floden flera gånger! Sedan gick bussen sönder. Det pös och fräste ur motorhuven så två snubbar fick bege sig ut med pannlampor och så satt de där och hamrade och knackade en stund. Djungeln var svart och aporna gapade runt omkring oss. Fåglarna började vakna. Jag trodde att vi skulle bli fast där ute i ödemarken för evigt men på något mirakulöst vis fick de igång bussen och även om den lät som att den puttrade på sina sista dagar lyckades vi nå fram till Rincon efter ungefär två och en halv timme. 
 
Från Rincon till Ciudad Nelly var det ytterligare två timmar eller så. Visserligen på en modernare buss och på asfalterade vägar, men chauffören körde som en biltjuv på de krokiga bergsvägarna vilket resulterade i att det antal barn som var på bussen kaskadkräktes ut över golvet. En unge lyckades pricka sin mammas armar och byxben. Och sedan flöt spyorna omkring på golvet medan folk stampade omkring, och eftersom att vi varit sist på bussen hade varken jag eller Cissi sittplatser utan stod och höll i oss krampaktigt i stången i mittgången. Det stack i näsan av stanken, inga fönster var öppna och svetten rann. Jag fick kväljningar och trodde att jag också skulle bli sjuk men jag klarade mig, även om det var nära... 
 
Den tredje bussen var ganska kvick. Vi kom fram till gränsen relativt tidigt men väl där tog det en jäkla tid och vi fattade inte åt vilket håll vi skulle. Det var ett myller av människor, tung trafik, taxis, försäljare, köer, spanska skyltar överallt. Kö, exit stamp, promenad till Panamas gränsövergång, kö igen, entry stamp, hej hej välkommen. Vi irrade oss in i ett köpcentrum och tog ut pengar samt köpte balsam innan vi hittade buss nummer fyra till Davíd. Och slutligen klev vi på buss nummer fem på sena eftermiddagen, den gick från Davíd direkt upp till Bocas del Torro. Här lyckades jag somna lite medan jag lyssnade på P3. Magen ropade efter mat men som vanligt på bussturer är det svårt att hitta något som man vill äta. Så klockan fyra, efter att bara ha ätit en äggmacka, två bananer och lite ananas på hela dagen, klämde jag i mig en påse nachochips... 

Vi åkte båt ut till Bocas. Vattnet var rosa och lila i solnedgången och vi klev iland när det nästan var helt mörkt. Sedan efter lite strul och krångel med att hitta hostel checkade vi in på Hosteluego där vi bor nu. Tio dollar per natt med ett jättefint kök, varmvatten och aircon! Helt fantastiskt tycker vi. Vi duschade inte miljövänligt precis. Efter nästan femton timmars resa sedan vi lämnade Drake bay stod vi länge och lät varmvattnet skölja bort allt damm och svett. Blundade, skållade ansiktet, immade igen hela duschrummet. Kände oss som nya personer efteråt. Vi nosade upp ett litet pizzaställe som gjorde vedugnspizza och där satt vi och njööööt. Tanken var sedan att gå hem och titta på julkalendern och sedan sova, men så blev det inte... Inte för mig iallafall. 
 
Cissi gick hem och sov men jag promenerade några meter nerför gatan för att träffa folk vi mött tidigare under resan, mycket roligt! Satt vid ett långbord och drack cuba libre, lärde känna två urgulliga kanadensiska tjejer och fick höra på tokiga historier från en man som äger en ö och som har rest i nästan varenda land i världen (han var dessutom så lik Seth Rogen att vi faktiskt nästan trodde att det var han). Jag tänkte gå hem vid tio men hade så roligt så jag stannade längre. Tänkte sedan gå hem vid tolv men hade så roligt att jag stannade längre. Och sedan slutade allting med att vi var ett gäng på åtta personer som tog båttaxi till ön bredvid och festade på Aqua Lounge. Det är ett ställe vid vattnet som har trampoliner, gungor och hopptorn. Ljusslingor, fantastisk musik, discokulor och såpbubblemaskin. Och det var knökfullt. Fulla människor gjorde backflips ner i vattnet, en glad labrador sprang omkring på dansgolvet och vi minglade omkring och fick gratis drinkar och fuldansade. Herregud, vad roligt det var. Jag var vaken i tjugofem timmar i sträck innan jag la mig i sängen och sov. Hej hej Panama, jag tror att det kommer att bli roligt här!
 
 
Sista dagen i Costa rica på Cocalito beach.
1 linh:

skriven

ååh vad kul!!! Jag firade nyår på Aqua Lounge! Då brakade terassen där ute ihop så att 10 berusade pers föll ner i vattnet....

Svar: Haha herregud! Kan tänka mig att nyår där var hur bra som helst! Jag hade svinroligt :D
Emilie

Kommentera här: