lyckan över sju fiskar och riktiga regnoväder

31 juli
 

Igår hade jag tre stycken DSD's under hela dagen. DSD's är människor som inte vill göra en hel kurs men gärna vill testa på dykning, så de kommer på morgonen klockan nio och man går igenom den enklaste teorin och faktan med dem (typ hur man tryckutjämnar öronen, hur tryck påverkar oss under vattnet, varför man inte får klappa sköldpaddor, hur man simmar under vattnet) och sedan hoppar man i poolen en stund bara för att öva de allra enklaste saker som de behöver veta under dyket (att få ut vatten ur en läckande mask är ett exempel). Sedan på eftermiddagen åker man ut med båten och de gör ett dyk som de betalat för, och gillar de det dyket kan de välja att göra ett till för 700 baht. Under dyket måste man ha full kontroll på dem eftersom att de inte är certifierade och man gör allting åt dem, till exempel kontrollerar deras bouyancy, men jag brukar försöka informera dem så mycket som möjligt om hur och vad vi ska göra så att de själva kan kontrollera sig med sin andning osv, vilket gör mitt jobb lättare. 
 
Nåväl, nog om vad en DSD innebär. Jag skriver det här för att jag ville berätta hur otroligt härligt mitt jobb är ibland, även fast jag själv tycker att det är världens sämsta dag. Jag hade alltså tre stycken DSD's igår, ett irländskt pratglatt par som jobbade som lärare hemma på Irland men nu reste runt i sydostasien, och en dansk tjej som hade en pojkvän som också följde med på dyket. Han var redan certifierad dykare och skötte sig själv. 
 
På grund av vädret (som är pissigt igen) kunde vi inte åka till någon av de optimala dyksajterna för denna typ av upplevelse (mycket sand att börja dyket med så att de kan öva simningen utan att sparka sönder alla koraller, fin sikt, mycket fisk) eftersom att vågorna var ilskna så vi hamnade i Hin Wong Bay. Hin Wong kan faktiskt vara hur fint som helst men det var det INTE igår. Så. Den irländska tjejen hade redan gråtit en gång i poolen under morgonen för att hon var så nervös så jag visste redan att jag skulle behöva ha ett extra öga på henne, de andra två verkade okej även om de var nervösa de med. Nedstigningen började bra även om det var lite rörigt och trångt, men jag fick avbryta och gå upp igen för den irländska killen kunde inte få ut vattnet som läckte in i masken och han började se riktigt orolig ut. Vi gick upp, ändrade mask, gick ner igen. Sikten var skit, allt var grönt och murkigt och jag kunde lika väl varit hemma i Skavlöten och dykt - så fult var det. Vafan, tänkte jag. Jag fick ner dem på botten och började med att försöka få dem att komma i rätt position och simma lite. Totalt omöjligt. De flöt omkring överallt och jag kastade mig efter dem för att grabba tag i dem. Efter otaliga försök att simma över sanden, som bara resulterade i att vi sparkade upp all sand och såg ännu sämre, bestämde jag mig för att det helt enkelt fick bli ett hålla-handen-dyk.
 
Nu, föreställ er detta: Jag är i mitten. I höger hand har jag den danska tjejen, hon är samma storlek som jag. I vänster hand håller jag den irländska tjejen, hon är pytteliten men skitnervös och kramar min hand så att det blir blodstopp. Ute på kanten till vänster håller den irländska killen sin flickvän i handen, han är samma storlek som min pappa. Jag har laddat hela min BCD full med extra vikter för att kunna ge bort under dyket om det behövs, så jag har ungefär sex kilo mer än vad jag behöver, samma gäller för alla mina DSD's eftersom att jag alltid lägger på extra vikter på dem med flit. Då kör vi... Hej hupp, låt oss simma! Jag är den som kontrollerar alla, håller deras händer samtidigt som jag försöker kika på kompassen som jag har runt handleden eftersom att jag inte har en aning om var jag är eller vart jag ska, jag sparkar allt vad jag har med benen för att få oss att röra oss framåt, jag andas som en galning och känner mig yr, och allt är grönt, fult, grått. Danska pojkvännen ser jag knappt, han är bakom oss och jag har inte en chans att kommunicera med honom då jag inte har några händer fria och inte kan vända mig om. Fyra dykare i led med en astrött instruktör i mitten och en förvirrad fundiver i svansen som säkert börjar fundera på allvar varför han valde att dyka på Koh Tao. 
 
Vi simmade alltså omkring som en stor klump och jag drog och slet och flåsade och gjorde mitt bästa för att hålla dem ifrån korallerna, de få vi såg, det mesta var ju sand. Vi såg knappt någon fisk förutom någon enstaka papegojfisk och jag började få panik och tänkte att jag MÅSTE hitta något nu annars kommer de att avsky detta dyk. När vi blev låga på luft efter dryga fyrtio minuter fick jag avbryta dyket och medan vi simmade upp till ytan kunde jag nästan känna mjölksyran i benen av hur utmattad jag var och jag tänkte att jaha, det var det, ett av mina sämsta dyk någonsin och jag är en skam för mitt yrke. Vad sa de när vi kom upp?
 
- That was AAAAAMAZING! Woow, I never seen anything like it! 
- It was like being in outer space! 
- How cool was that fish?! 
 
osv.
 
De tyckte att det var helt otroligt. Det bästa de prövat på. Vi såg alltså grönt murkigt vatten och sju fiskar och det var det bästa de gjort. Jag blev så glad av deras energi och deras leenden att jag glömde hur trött jag var och skrattade jag med, och jag var så otroligt lättad. Klumpen i magen släppte. De tyckte om det. De ville göra ett till dyk så vi gjorde ett till, samma hålla-handen-dyk igen och jag var lika trött denna gång, men jag tog dem till andra sidan klippan och där var det faktiskt lite bättre. Massa välmående koraller, clownfiskar och stim. Jag tyckte om det själv. Troligtvis de hårdaste och tuffaste dyken jag gjort, tillsammans med mina dyk med kinesiska elever, men faktiskt också de som känts mest värt det. Glädjen och skratten efteråt är obeskrivliga. Man jobbar så satans hårt och tror att de kommer att hata det men så är det precis tvärtom om och all möda man lagt ner var värt det. Den irländska tjejen som var så fruktansvärt rädd och kramade min hand sa att hon precis kommit över en stor rädsla för vatten och att hon vill göra hela kursen nästa år de kommer på semester. 
 
DSD's är nog en av de roligaste uppgifterna i detta jobb, särskilt sådana här dagar. 
 
 
Jag gillar utsikten från vårt hus när regnet kommer. Så himla vackert. Och vi är så glada att vi kan stanna i huset. Elräkningen kom igår och det var bara 3000 baht, mindre än en tusing per person. Vilket är en sådan enorm skillnad från de där tiotusen bahten vi fick i maj! Tror att det hjälpt mycket att ändra poolfiltret, skruva ur hälften av alla glödlampor samt aldrig, aldrig använda aircon. 
 
 
 
Är ju sjukt trött på vädret men när man är inomhus och gosar in sig hemma är det urhärligt med sådana här riktiga asiatiska dramatiska regnoväder. Här regnar det verkligen så att hela himlen faller ner! 
1 pappa:

skriven

Kul med kursen, tänk att det alltid är i betraktans ögon som gäller. Dom kommer bli ännu gladare nästa gång när det är 30 m sikt (ungf som jag kommer att bli nästa gång)Nää ja e int bitter men visst var det lite tråkigt så här i efterhand när man ser dina häftiga bilder hur det kan vara.

Jag tycker att ni ska nämna till den svenska ägare av huset att Thaikillen som har hand om huset har lurat upp er på läktarn genom att salta era elräkningar. Det kan ju faktiskt vara att han lurar även honom och det är ju bra om han får veta det.

Svar: Äsch pappa, du har hela livet kvar att dyka! Lovar att du kommer att få se häftiga platser du med. Jag har redan pratat med Tony (han som äger husen nedanför oss, han är här på semester just nu) om hur Dod hela tiden tar extra betalt för allt, t ex när vi ville ha ny gas i köket. Men det är inte mycket vi kan göra. Det här är Thailand, det är bara att följa reglerna. Vi kan aldrig bevisa något angående elen. Det är bara att betala, det spelar ingen roll vad vi gör och det sista vi vill göra är att reta upp Dod.
Emilie

2 sexy Mama:

skriven

Saknar dig Emilie! Du var med i min dröm inatt!

Skulle vilja dyka.. Allt du skriver(även om det är skittufft från din sida av dyket) så verkar det ju helt underbart! Att se allt det häftiga under vattenytan. Blä är avis, Så jävla duktig du är!!!

Mickes jobbkompis o hans tjej var i Thailand för en vecka sen o 4 kompisar är där nu. Alla älskar det. Man blir ju sugen på att själv ta sig dit! Men har j. Inte tid just nu när du väl är där!!!!
Hade jag tidigare fått veta att Mistluren skulle sättas i konkurs hade jag ju kunnat åka nu i aug när jag plötsligt är superledig..

Ta hand om dig! Puss o kram

Svar: Åh! Hoppas att det var en bra dröm! Det är helt underbart att dyka, iallafall åtta gånger av tio. Som instruktör är det lite tufft och slitsamt ibland men det mesta är härligt ändå :) Jag hoppas att du sätter dig på ett plan och kommer hit spontant! Jag har ju ett stort hus så du kan bo hos oss om du nu bara ska ha en liten minisemester. Annars syns vi vid jul! Fast det är så långt dit...... kraam
Emilie

3 pappa:

skriven

Elin: ÅK DIT !!!
Du kan komma dit typ nästa lördag och hem en eller två veckor senare för 4200:-
Eller åk dit med Cissi 3/9 och tbx för 3600 med Norwegien

Svar: Bra idé! Fast om hon åker med Cissi har jag inte plats för dem båda i vardagsrummet! :P
Emilie

Kommentera här: