kokosolja är bra för håret!

 
Jag sitter på altanen och njuter av den svala brisen (ja, jag har bränt näsan i solen). Det har regnat nästan hela dagen men jag bryr mig inte så mycket eftersom att jag har varit ledig idag och inte blöt och kall på båten. Jag har dock varit ganska uttråkad. När det är dåligt väder och man inte har någon att ha sällskap med eftersom att alla andra jobbar är det ganska trist. Jag startade morgonen med EFR (Emergency First Response) med Manu och Cameron med en elev. Det är nog den minst intressanta kursen vi måste lära ut som instruktörer. Det känns så dumt dessutom, varför kan vi inte bara hyra in någon som faktiskt KAN detta ut i fingertopparna att lära ut något som är så viktigt? Jag känner mig dum för jag kan grunderna men måste lära ut med boken öppen på skrivbordet och tänk den dagen jag har en elev som faktiskt vet mer än mig. Urdumt. Känner mig inte redo att lära ut detta även om jag är ganska påläst nu efter instruktörskursen och allt, och visst, vi gör ju allting dykrelaterat vilket förstås kan vara intressant för en elev som kanske kan första hjälpen men som inte vet mycket om dykrelaterade skador, men ändå. Jag är säker på att detta är den kurs som kommer att ge mig stora skälvan första gången jag är ensam i klassrummet med elever. Idag var ju Manu där för att visa mig och Cameron. 
 
Nu till något annat. I paketet från Sverige var det inte bara parmesan och ätliga saker, utan även mitt älskade Coop schampoo och balsam. Åh, vad härligt det är att tvätta håret med detta igen! Schampoot innehåller ju tyvärr sulfater men det är dock något jag behöver här i Thailand då jag alltid får solkräm smetat överallt och det är omöjligt att få bort med endast balsammetoden som jag vanligtvis kör med hemma. Balsamet är dock det bästa jag vet. Inga onödiga ingredienser, inga kemikalier eller dåligt innehåll för håret. Och detta är väldigt, väldigt svårt att hitta i Thailand kan jag säga. Jag har även kostat på mig att köpa kokosolja. Tvåhundra baht för en pytteliten flaska! Vilket är rena rånet om man jämför vad kokosoljan kostar i Indien. Den doftar underbart dock och nu gnider jag in den i håret varje dag, särskilt på båten före dyken. Att spendera varenda dag i antingen saltvatten eller poolvatten fullt med klor är förödande för håret, det har blivit så torrt och ledset att jag känner mig förtvivlad. Har dock sett en förbättring nu med balsamet och oljan så jag tror att jag är på väg åt rätt håll. 
 
 
Idag när det är regnigt och fuktigt kommer lockarna tillbaka! Jag saknar att experimentera med naturliga produkter, hemmagjorda ansiktskrämer och skrubbar som jag började med förra sommaren när jag var hemma i Sverige. Jag fick ju upp ögonen för balsammetoden och no poo vilket helt ändrade min syn på smink, dyra hudvårdsprodukter och schampoo. Tyvärr är det väldigt svårt att syssla med detta här på Koh Tao. Dels på grund av att jag inte har råd och dels att det inte finns tid. Balsammetoden är dock omöjlig här, på grund av solkrämen som sagt. 
 
Om ni är sugna på att pyssla med lite hemmagjorda produkter själva kan jag tipsa om två bloggar som jag älskar. För dig som vill testa balsammetoden, skrubba ansiktet med laxeringsmedel (haha, jo sant), göra egna hudskrubbar eller vill veta mer om ekosmink, kolla in junes blogg! Om du vill göra eget läppbalsam, testa björklövstvätt eller blanda ihop en kaffekokosskrubb, klicka dig på tips och ekofix :)
 

lyckan över sju fiskar och riktiga regnoväder

31 juli
 

Igår hade jag tre stycken DSD's under hela dagen. DSD's är människor som inte vill göra en hel kurs men gärna vill testa på dykning, så de kommer på morgonen klockan nio och man går igenom den enklaste teorin och faktan med dem (typ hur man tryckutjämnar öronen, hur tryck påverkar oss under vattnet, varför man inte får klappa sköldpaddor, hur man simmar under vattnet) och sedan hoppar man i poolen en stund bara för att öva de allra enklaste saker som de behöver veta under dyket (att få ut vatten ur en läckande mask är ett exempel). Sedan på eftermiddagen åker man ut med båten och de gör ett dyk som de betalat för, och gillar de det dyket kan de välja att göra ett till för 700 baht. Under dyket måste man ha full kontroll på dem eftersom att de inte är certifierade och man gör allting åt dem, till exempel kontrollerar deras bouyancy, men jag brukar försöka informera dem så mycket som möjligt om hur och vad vi ska göra så att de själva kan kontrollera sig med sin andning osv, vilket gör mitt jobb lättare. 
 
Nåväl, nog om vad en DSD innebär. Jag skriver det här för att jag ville berätta hur otroligt härligt mitt jobb är ibland, även fast jag själv tycker att det är världens sämsta dag. Jag hade alltså tre stycken DSD's igår, ett irländskt pratglatt par som jobbade som lärare hemma på Irland men nu reste runt i sydostasien, och en dansk tjej som hade en pojkvän som också följde med på dyket. Han var redan certifierad dykare och skötte sig själv. 
 
På grund av vädret (som är pissigt igen) kunde vi inte åka till någon av de optimala dyksajterna för denna typ av upplevelse (mycket sand att börja dyket med så att de kan öva simningen utan att sparka sönder alla koraller, fin sikt, mycket fisk) eftersom att vågorna var ilskna så vi hamnade i Hin Wong Bay. Hin Wong kan faktiskt vara hur fint som helst men det var det INTE igår. Så. Den irländska tjejen hade redan gråtit en gång i poolen under morgonen för att hon var så nervös så jag visste redan att jag skulle behöva ha ett extra öga på henne, de andra två verkade okej även om de var nervösa de med. Nedstigningen började bra även om det var lite rörigt och trångt, men jag fick avbryta och gå upp igen för den irländska killen kunde inte få ut vattnet som läckte in i masken och han började se riktigt orolig ut. Vi gick upp, ändrade mask, gick ner igen. Sikten var skit, allt var grönt och murkigt och jag kunde lika väl varit hemma i Skavlöten och dykt - så fult var det. Vafan, tänkte jag. Jag fick ner dem på botten och började med att försöka få dem att komma i rätt position och simma lite. Totalt omöjligt. De flöt omkring överallt och jag kastade mig efter dem för att grabba tag i dem. Efter otaliga försök att simma över sanden, som bara resulterade i att vi sparkade upp all sand och såg ännu sämre, bestämde jag mig för att det helt enkelt fick bli ett hålla-handen-dyk.
 
Nu, föreställ er detta: Jag är i mitten. I höger hand har jag den danska tjejen, hon är samma storlek som jag. I vänster hand håller jag den irländska tjejen, hon är pytteliten men skitnervös och kramar min hand så att det blir blodstopp. Ute på kanten till vänster håller den irländska killen sin flickvän i handen, han är samma storlek som min pappa. Jag har laddat hela min BCD full med extra vikter för att kunna ge bort under dyket om det behövs, så jag har ungefär sex kilo mer än vad jag behöver, samma gäller för alla mina DSD's eftersom att jag alltid lägger på extra vikter på dem med flit. Då kör vi... Hej hupp, låt oss simma! Jag är den som kontrollerar alla, håller deras händer samtidigt som jag försöker kika på kompassen som jag har runt handleden eftersom att jag inte har en aning om var jag är eller vart jag ska, jag sparkar allt vad jag har med benen för att få oss att röra oss framåt, jag andas som en galning och känner mig yr, och allt är grönt, fult, grått. Danska pojkvännen ser jag knappt, han är bakom oss och jag har inte en chans att kommunicera med honom då jag inte har några händer fria och inte kan vända mig om. Fyra dykare i led med en astrött instruktör i mitten och en förvirrad fundiver i svansen som säkert börjar fundera på allvar varför han valde att dyka på Koh Tao. 
 
Vi simmade alltså omkring som en stor klump och jag drog och slet och flåsade och gjorde mitt bästa för att hålla dem ifrån korallerna, de få vi såg, det mesta var ju sand. Vi såg knappt någon fisk förutom någon enstaka papegojfisk och jag började få panik och tänkte att jag MÅSTE hitta något nu annars kommer de att avsky detta dyk. När vi blev låga på luft efter dryga fyrtio minuter fick jag avbryta dyket och medan vi simmade upp till ytan kunde jag nästan känna mjölksyran i benen av hur utmattad jag var och jag tänkte att jaha, det var det, ett av mina sämsta dyk någonsin och jag är en skam för mitt yrke. Vad sa de när vi kom upp?
 
- That was AAAAAMAZING! Woow, I never seen anything like it! 
- It was like being in outer space! 
- How cool was that fish?! 
 
osv.
 
De tyckte att det var helt otroligt. Det bästa de prövat på. Vi såg alltså grönt murkigt vatten och sju fiskar och det var det bästa de gjort. Jag blev så glad av deras energi och deras leenden att jag glömde hur trött jag var och skrattade jag med, och jag var så otroligt lättad. Klumpen i magen släppte. De tyckte om det. De ville göra ett till dyk så vi gjorde ett till, samma hålla-handen-dyk igen och jag var lika trött denna gång, men jag tog dem till andra sidan klippan och där var det faktiskt lite bättre. Massa välmående koraller, clownfiskar och stim. Jag tyckte om det själv. Troligtvis de hårdaste och tuffaste dyken jag gjort, tillsammans med mina dyk med kinesiska elever, men faktiskt också de som känts mest värt det. Glädjen och skratten efteråt är obeskrivliga. Man jobbar så satans hårt och tror att de kommer att hata det men så är det precis tvärtom om och all möda man lagt ner var värt det. Den irländska tjejen som var så fruktansvärt rädd och kramade min hand sa att hon precis kommit över en stor rädsla för vatten och att hon vill göra hela kursen nästa år de kommer på semester. 
 
DSD's är nog en av de roligaste uppgifterna i detta jobb, särskilt sådana här dagar. 
 
 
Jag gillar utsikten från vårt hus när regnet kommer. Så himla vackert. Och vi är så glada att vi kan stanna i huset. Elräkningen kom igår och det var bara 3000 baht, mindre än en tusing per person. Vilket är en sådan enorm skillnad från de där tiotusen bahten vi fick i maj! Tror att det hjälpt mycket att ändra poolfiltret, skruva ur hälften av alla glödlampor samt aldrig, aldrig använda aircon. 
 
 
 
Är ju sjukt trött på vädret men när man är inomhus och gosar in sig hemma är det urhärligt med sådana här riktiga asiatiska dramatiska regnoväder. Här regnar det verkligen så att hela himlen faller ner! 

lyckan när ens elever gör bra ifrån sig och trivs

29 juli
 

Idag certifierade jag min grupp med det engelska paret och det kanadensiska paret. Jag är så glad att alla trivdes, litade på mig, hade roligt, tackade mig efteråt. Så himla härlig känsla att känna att man gör ett bra jobb och att man blir uppskattad för allt slit. De var överraskade när de fick veta hur ung jag är men det förändrade inte deras tillit till mig. Twins var ganska tufft idag med mycket vågor och vind på ytan. Nedstigningen var skittuff eftersom att man på tredje dyket helst inte ska använda linan till hjälp utan istället gå rakt ner och mina elever flöt omkring överallt. Rörigt, rörigt. Jag grabbade tag i de två som var närmast och kontrollerade dem så gott jag kunde. Det är ett riktigt tungt jobb detta ibland! Jag förstod inte innan hur mycket dykinstruktörer faktiskt sliter och hur mycket ansvar som ligger på ens axlar. Det tog ganska lång tid att komma ner men när vi väl var nere i sanden hade vi inga problem med övningarna trots lite nervositet över maskskillsen. Jag är alltid beredd på en situation där eleven kanske får panik och kastar sig mot ytan så jag har alltid ett bra grepp om bältet på dem. 
 
Det var skönt att komma till Japanese gardens för dyk nummer två. Där var det helt lugnt och stilla och vi behövde inte kämpa så mycket av och på båten. Vi hade ett avslappnat och långt dyk där vi njöt av korallerna och jag kände mig stolt över att se hur kontrollerade och bekväma eleverna var i vattnet. Sista dyket är alltid det bästa! Äntligen får man se resultat av allt arbete! Alla log när vi kom upp igen. 
 
Eftermiddagen har jag spenderat i kontoret. Några har kommit för att checka in för kurser, vi har suttit och skrubbat nya masker med socker för att förhindra att de blir immiga, vi har hjälpt till vid poolen med att bära tankar och byta utrustning. Städat, ordnat, plockat lite här och var. Det har varit ganska lugnt under dagen så det var en lättnad om man jämför med hetsen som varit konstant nu. Imorgon är jag dock tillbaka på tight tidsschema då jag är i poolen på morgonen och båten på eftermiddagen med en grupp DSD's som ska göra ett prova-på-dyk.