where the hell among these mountains will I be?

Jag åker ensam till Bangkok, men jag känner mig modig och glad. Jag börjar ju på ett ställe jag känner igen. Hoppas på att många av dem jag lärde känna när jag var där i april fortfarande är kvar. Det är alltid kul med återseenden. Så många månader nu som jag har längtat och väntat. Dagdrömt, funderat, hoppats, haft oro i magen. Snart är det äntligen, äntligen dags. 

Kommentera här: