avskedskanelbullar och tre dagar kvar i Sverige

Tisdag idag. På fredag åker jag. 

Idag har jag sytt fast nästan alla flaggor. Har bara en långsida kvar på Laos nu, äntligen. Mina vänner har varit och hälsat på, bland annat har jag fått lite sommarkläder skänkta till mig och det är ju toppenbra! Sista arbetsdagen var igår och mina avskedskanelbullar jag hade med till jobbet blev uppskattade, och sedan fick jag jättemånga kramar innan jag gick hem för dagen. Lämnade skåpnyckeln och passerkortet. Det känns bra, jag kanske kommer tillbaka och jobbar nästa sommar, eller kanske inte. Det är svårt att veta nu. 

Imorgon måste jag få det sista gjort. Ska aktivera mitt andra bankkort, köpa lite mediciner för min allergi och andra småsaker. Jag vill ha det klart imorgon så att jag kan börja göra högar på sängen och fundera lite. På torsdag ska jag laga mat och baka bröd hela dagen inför middagen på kvällen med vänner och familj, då vill jag inte hålla på med några andra sysslor än att umgås. Packa gör jag på torsdag kväll eller fredag morgon, något sådant. 

Koh Tao, snart är jag tillbaka! 

ryggsäcksfix och äppelkaka

Det rusar i hela kroppen, jag är glad och förväntansfull trots motgångar och tråkiga dagar. Allt jag lever för nu är att jag snart åker iväg. Tråkigheter som elaka kunder, familjetjafs, iskalla morgnar, is på rutan och snöblandat regn rör mig inte i ryggen egentligen. Snart slipper jag detta, i år igen. Jag gillar att man flyr när man åker bort. Någon frågade mig någon gång "Känns det inte dumt att åka iväg och skjuta upp allt till senare? Problem försvinner inte för att du inte tänker på dem", och ja, det är väl lite sant men... Utbildning, boende, pengar, Svenssonmellanmjölkslivet och det kan vänta till senare. Verkligen. 

På lördag skriver jag högskoleprovet och hoppas att jag höjer mitt snitt något så att jag lugnt kan söka in på de utbildningar som lockar, ifall jag nu ska plugga nästa höst. 
Idag har jag ordnat reseförsäkring, köpt lite läkemedel, sytt ytterligare en flagga på väskan. 

Dyka dyka dyka dyka. Jag längtar så jag dör. 

Idag har jag bakat äppelkaka, dansat i köket och lyssnat på de nya bästa låtarna om och om och om igen. Snart åker jag och hunden hem till en vän för att promenera i höstmörkret och jag ska insupa myskänslorna av svensk höst så länge jag nu har kvar den. 

Imorgon går jag förbi systemet och köper mig en redig flaska glögg att ta med till julfirandet i Thailand. Om någon har bra tips på hur tusan jag ska packa ner den i ryggsäcken utan att den går sönder får ni gärna säga till!


Min ryggsäck har aldrig varit så personlig och färgglad som den är nu! Ska fästa det sista på Vietnamflaggan , och sedan har jag bara Indien och Laos kvar. 

För er som undrar: flaggorna köpte jag på Khaosan road i Bangkok, det finns massvis där och det är bara att pruta hårt!

where the hell among these mountains will I be?

Jag åker ensam till Bangkok, men jag känner mig modig och glad. Jag börjar ju på ett ställe jag känner igen. Hoppas på att många av dem jag lärde känna när jag var där i april fortfarande är kvar. Det är alltid kul med återseenden. Så många månader nu som jag har längtat och väntat. Dagdrömt, funderat, hoppats, haft oro i magen. Snart är det äntligen, äntligen dags.