nya klänningar och sjungande göteborgska

29 mars

Hur roligt är det inte att lyssna på indisk popmusik, twist and shout, Elvis Presley, The Platters eller gamla sönderspelade låtar av Tomas Ledin medan man sminkar sig och gör sig i ordning för att gå ut och äta middag och sedan bege sig ut för en sen kväll på stan? Vi tycker iallafall att det är jätteroligt. Vi menar att dagens ungdomar borde utvidga sin förfestmusik något och testa något nytt. Vi sjöng, dansade vals, kladdade på lite mascara och stoppade fötterna i flipfloparna och begav oss ut vid niotiden. Jag och Malin hade våra skräddarsydda klänningar på oss (igår kväll hade Ullis sin nya shortsdress på sig och hon såg ut som en partyprinsessa, men jag fångade det aldrig på bild).



Malin, Ullis och jag




Vi åt middag och hamnade sedan på The Red Apple till en början. Det är en bar som ligger precis vid ett stort backpackers hostel vilket betyder att det är packat med människor och drinkarna kostar bara 30 000 dong. Där satt vi på ostadiga plaststolar ute i kvällsvärmen och pratade barndomsminnen och julaftnar tills vi begav oss vidare till Booze Cruise som pumpar ut västerländsk musik ut över gatan samtidigt som pyttesmå vietnamesiska tjejer med stora leenden fångar in en från trottoaren och talar om att det minsann är happy hour. Där inne var halva Sveriges befolkning samlad, ungefär. Vi spenderade kvällen med ett stort gäng svenskar från olika delar av landet och babblet över bordet var både på sjungande göteborgska och lite svengelska på grund av en enda stackars engelsman som satt inne i hörnet. Samtalsämnena flödade. Vi diskuterade simhallar och vattenrutschkanor, om fotboll är en viktig del av livet eller inte, huruvida det kallas islandshäst eller islandsponny (jamen, det är ju faktiskt en ponny!), var den bästa dykningen finns, klätterväggar och paintball, hur man bakar det bästa brödet, vad en civilingenjör gör och när man egentligen ska slå sig till ro.

Inte konstigt att vi inte var i säng förrän 04:37.

just another beachplace

26 mars

Nattbussen från Hoi An till Nah Trang var, som alla andra gånger, inte en speciellt komfortabel resa. Tio timmar av skumpande, tutande, rökande i bussen och falsksång från föraren klockan tre på morgonen gjorde att vi inte fick mycket sömn. Vi kom fram tidigare än beräknat och släpptes av på en slumpvis vald gata klockan fyra på morgonen. Vi stod där med våra ryggsäckar i mörkret och hade inte en aning om vilket håll stranden låg åt, men som tur var verkade alla andra från bussen veta det så vi följde helt enkelt strömmen.

Efter en stunds letande, prutande och titt på olika rum hittade vi ett hotell som heter Ha Thu och som vi betalar 4 dollar var för i ett trebäddsrum med kaklat badrum. Och air-con, det är lyxigt! Vi bor ett stenkast från stranden. Så snart vi klätt på oss pyamas och tvättat fötterna klockan fem imorse somnade vi alla tre, men nu har jag varit vaken sedan en och en halv timme (klockan är i skrivande stund tio) och magen kurrar och skriker efter mat. Jag avskyr att vara den enda morgonpigga och framförallt den enda hungriga. Vem vet när de andra tänker stiga upp... Jag kanske ska försöka mig på en diskret hostning. Vi får se.

Nah Trang är iallafall ett ställe med en enorm strand, mycket vattensporter (dykning inkluderat, så det ska jag absolut kolla upp!), barer, backpackers och palmer. Jag tror att tre dagar här kan bli roligt.



Malin, jag och Ullis. En bild från Hanoi.