mot hampi

Pa torsdag kvall lamnar vi Goa och tar nattbussen till Hampi i Karnataka. Jag hade tarar i ogonen idag nar vi kramade Imre, Sylwia och Carolia hejda men till trost har vi fortfarande Carmelo och Antonio kvar som vi bestamt att vi ska resa med soderut nu ett tag. Sa det blir nog bra. Nu behover jag ju inte langre saga att "my boyfriend is at the hotel" utan nu kan jag ju helt enkelt presentera nagon av italienarna som min man, haha ;) Nagon nytta ska man val ha av dem!

Det ska bli spannande att se en ny plats. Men for tillfallet kanns allt lite vemodigt eftersom att var stora familj helt plotsligt gatt fran att vara sju till fyra. Det ar valdigt tomt och tyst. Sahar ar det jamt med resandet, avskeden ar det varsta och det man fruktar mest samtidigt som man vet att ingenting varar for evigt.



och så kom dagen då vår familj delar på sig

31 januari

Idag säger vi hejdå till Carolina, Imre och Sylwia och det är så sorgligt att jag bara vill gråta ögonen ur mig. Det kommer att bli så tomt. Väldigt, väldigt tomt.



En bild från när vi åt lunch i en liten liten stad på kusten norr om Palolem på en av våra utflykter med mopparna. Carolina och Imre.


Det värsta med att resa och träffa nya människor man tycker om är att säga hejdå.

to see a world in a grain of sand, and a heaven in a wild flower, hold infinity in the palm of your hand, and eternity in an hour

21 januari

Åh, Panaji är verkligen en vacker stad. Det är rent, det är lätt att hitta, husen är urfina och trafiken är lugn. Det är en gammal portugisisk stad och därför är husen små och färgglada och väldigt olika resten av arkitekturen vi sett i Indien. Det är små och trånga gränder lite här och var och fönsterluckorna på husen är målade i pastellfärger. Vi vandrade runt lite här och var och letade efter ett lunchställe, till slut hamnade vi på ett av hotellens restauranger på en trång övervåning med utsikt ner till gatan nedanför.



Taket och väggarna var fulla i klotter från gäster som varit där tidigare. Otroligt vackert, hemtrevligt och roligt. Vi satt och läste med nackarna ur led medan vi väntade på maten.



Carolina, Ullis, Antonio, Carmelo.





Sylwia tar en cigg på balkongen i sina aladdinbyxor sittandes på bordet. Jag älskar bilden.




Maten var himla himla god. Lite över min tänkta budget men ibland får man lyxa. Vi trivdes så bra på detta ställe att vi kom tillbaka senare på kvällen för att dricka öl och breezer och timmarna flög iväg väldigt fort. Och ju fler timmar som passerade, desto mer kände både jag och Ullis att detta gäng med människor är guld värda. Jisses, vilka fina nya vänner.

to see a world in a grain of sand, and a heaven in a wild flower, hold infinity in the palm of your hand, and eternity in an hour