kissing in the blue dark, playing pool and wild darts



Fiskegubbar på en strand längre bort från den stora stranden.

Så hur är Varkala egentligen?
I skrivande stund har jag lämnat detta fantastiska ställe men vi tillbringade ju faktiskt sju dagar där av en anledning. Att komma dit var så himla skönt. Vi hade haft några kinkiga dagar innan med dålig indisk mat, myggor och bedbugs och irriterande dresscodes med långkjol och annat. Inga dåliga dagar, absolut inte. Jag tycker väldigt mycket om både Ooty, Kochin och de andra ställena men vi började längta lite efter andra backpackers och mer turistiga ställen och i Varkala blev våra böner besvarade.

Varkala består av en lång och vacker strand där några indier ligger i skuggan hela dagen och hyr ut parasoll åt en. Stranden kantas av höga klippkanter och där ovanför slingrar sig den lilla stengatan med restauranger och affärer av alla de slag.



I Varkala kan man ha bikini. Ligga och steka i solen, bada och hoppa i vågorna och spana på folk. Längs huvudgatan uppe på klippan säljs tusentals sorter av alibaba-byxor, rökelse och solglasögon. Varenda restaurang har god mat till bra priser och varje kväll lägger de upp dagens fångst från havet på is så det är bara att välja och vraka bland läckerheterna. Under sju dagar åt jag fisk fyra gånger! Red snapper två gånger, barracuda och svärdfisk. Jag kan ärligt talat inte säga vilken jag tyckte bäst om för allt var helt underbart. För en enorm bit svärdfisk tillsammans med pommes och sallad betalade vi bara 150 rupies. För de andra tre fiskmåltiderna betalade vi 250 rupies för fisk, grönsaker och ris.



Carmelo och Lorenzo.


Vi hängde mest på Abba restaurant (ja, ägaren är svensk). De hade den bästa fisken, trevligaste personalen och mysigaste atmosfären. Grabbarna som serverade lärde sig våra namn och vi kunde pruta på fiskmåltiderna lättare. Under vår tid i Varkala fick vi några nya vänner. Det var bland annat ýtterligare en italienare, Lorenzo, som anslöt sig till vårt sällskap och en norsk, Tina, som vi träffade varenda kväll när vi gick till Chill Out Bar för att dricka mojitos för 120 rupies. Lorenzo pratar inte mycket engelska men är hur charmig som helst och bra på att få fart på partyt. Ni skulle ha sett honom dansa på dansgolvet med pannlampan blinkande runt huvudet och Kolaveri Di pumpande i bakgrunden! Jag skrattade så jag kiknade. Tina, jag och Ullis blandade norska, svenska och engelska när vi pratade och det blev än mer förvirrat när en dansk tjej också kom in i samtalet. De andras miner runt bordet var roliga, de kunde inte förstå hur vi kunde kommunicera med varandra på varsitt språk.

Varkala hade faktiskt två barer som var öppna sent och som serverade billig alkohol samtidigt som de spelade musik. Något mycket ovanligt under vår Indienresa ska jag tala om. Detta existerade knappt ens i Goa! Vissa kvällar på Chill Out var det livemusik som gällde. Människor spelade gitarr och sjöng och gav mig gåshud på hela armarna. En tjej sjöng någon operasång på italienska en kväll och hon klämde i så det ekade över hela Varkala med samma röst som vilken proffsig sångerska som helst. Vi alla var helt mållösa. En annan kväll drog en kille igång hela baren i körsång när han började spela och sjunga Wonderwall. Jag älskar sådant.

Jag kan sammanfatta det lite såhär: Vi åt sena frukostar vid tolvtiden, spenderade dagarna på stranden, promenerade hem i skymningen, åt fisk och hängde på Chill Out tillsammans med massvis av roliga människor. Därav noll lust att tillbringa en enda liten halvtimme vid datorn. Tiden i Varkala var finfin och bästa avslutningen på Indien. Men jag lovar att berätta mer och visa er fler bilder.

Om det är någon som är ute och reser för tillfället och som funderar på om Varkala är värt ett stopp eller inte så är min åsikt JA, det må vara turistigt men på ett backpackervis och inte på det sättet som man ibland kan stöta på i Thailand. Det är hur bra som helst här. Iallafall om man gillar sådant jag skrivit om nu.

efter mer än ett dygns resa är vi framme i bangkok

29 februari

Vi landade i Bangkok imorse strax innan klockan sex. Visum, väskor och expresståg gick så smidigt att det inte tog särskilt lång tid för oss att komma in till stan. Vi fick vandra runt på Khaosan road och Rambuttri en stund innan vi hittade boende (det är lite krångligare att hitta trippelrum (MALIN KOMMER JU INATT!)) men nu bor vi på Tuptim Bed & Breakfast för 300 baht per person per natt.

Jag grinade när vi lämnade Indien. Tusen olika anledningar ligger bakom de tårarna men jag måste ju ändå medge att Bangkok är härligt och att det känns himla bra att vara här. Jag åt min första mango redan när vi promenerade med väskorna för att hitta boende, jag köpte en i förbifarten.

Planer för idag: Äta en rejäl frukost, fixa visum till Laos (vi åker dit på söndag) och Vietnam, manikyr och pedikyr, shopping och sömn. Jag har inte sovit ordentligt på mer än två dygn.



älskade Indien.

hejdå alla tempel, färgglada lastbilar och currydoftande maträtter

Imorgon, tisdagen den tjugoåttonde februari, flyger vi från Trivandrum till Mumbai och väntar där hela dagen för att sedan sätta oss på flyget till Bangkok som lyfter någon gång under natten och landar i Bangkok klockan sex på morgonen lokal tid.

Känslorna stormar just nu och jag gråter inombords för att jag måste lämna Indien santidigt som jag knappt kan vänta på att få krama om Malin.

Tiden gick så väldigt fort.