juldagsmorgon på stormigt hav

Min julafton blev precis så bra som jag hade hoppats på. Även om vi aldrig åkte till Sail rock och det regnade halva dagen var allting ändå perfekt på sitt eget vis. När vi vaknade på julaftonsmorgonen klockan sex regnade det och himlen var grå. Vi packade väskorna inför dagen och åkte iväg till Crystal. Alla hade tomtemössor på sig, regnet öste ner, det droppade vatten från mitt hår och nästipp, och vi väntade på att båten skulle bli redo för avfärd till Sail rock. Vi jublade och kramades och jagade upp varann inför denna dag med dyk på en av de bästa ställena man kan åka till i Thailand. Det var en stor regnbåge över himlen och det doftade mat på båten av allt som vi tog med oss för lunchen. 

Men vi fick vända. Havet var vilt och okontrollerat, vår stora båt skumpade och guppade och gungade och folk höll sig krampaktigt i bänkarna för att inte ramla. Vattnet sköljde in överbord. Vi hade aldrig klarat en två timmars resa på öppet hav till Sail rock. Det beslutades att vi istället skulle göra två dyk på Chumphon så vi styrde kosan dit. Jag var jätterädd. Vågorna var de största jag sett, de slog in över andra våningen på vår gigantiska båt och jag som avskyr havet egentligen var inge vidare glad just då. Vi höll i oss i en av stängerna i mitten på båtdäcket och medan jag och Aya tjöt av rädsla tjoade Brandon och Cameron av glädje över hur kul det var att ramla omkring på båten och de njöt av kittlet i magen när vi gungade över vågorna. 

Vi fick ställa in Chumphon också. Vi kom aldrig dit heller. Åter igen vände vi båten och det slutade med att vi fick lägga till nära stranden och dyka på White rock och Hin pee wee. Suck. Jag hade ju längtat efter att dyka med Nitrox på Sail rock, men samtidigt var jag glad över att vi gömde oss inne vid ön på lugnare vatten. Jag var kall, hade gåshud och var dyngsur. Det var båtar överallt, vågor, regn, blåst och oväsen. Jag kände inte alls för att hoppa i vattnet och dyka... Men det var ju bara att göra det. Och vilken lättnad det var att jag faktiskt gjorde det. När vi simmade bort till bojen där vi skulle gå ner svalde jag saltvatten när vågorna slog in över ansiktet och jag tänkte att det enda jag ville var att åka hem och ta en varmdusch. Men så fort vi gick ner under ytan sköljde lugnet in över oss. För hur stökigt och regnigt det än var är ovanför var vattnet tyst, varmt och fridfullt där under. Det var lite strömt, men korallerna var lika färgglada som alltid, fiskarna gled runt i stora stim och allt jag kunde höra var min egen andning. Åh. Vilket lugn! Vad skönt det är att dyka! Man bara slappnar av, tittar på fisk och simmar långsamt, långsamt. Jag ville aldrig gå upp till ytan igen. 

Vi åt lunch på båten och gjorde totalt två dyk, båda med Nitrox. Att komma tillbaka till piren och gå iland var en lättnad efter den stormiga dagen (vi kom knappt tillbaka upp på båten igen även om vi var på White rock). Jag fick min varmdusch till slut. Och på kvällen åkte vi tillbaka till Crystal för att ha barbecue med hela gänget. Vi åt grillspett, pommes, sallad, kyckling. Skålade och sjöng och pratade, fotograferade, dansade. Senare gick vi till Sairee och dansade på Maya bar hela natten. Med ljuslyktor i träden, eldshow på stranden, fyrverkerier, barfota och varm och med de gladaste människorna omkring mig kan jag ju bara sammanfatta det som en väldigt bra julafton. Inte traditionell som man är van vid hemma, men ändå en av de bästa jag haft i mitt liv. 
 
 
Jag och Ollie köpte en lykta och skickade upp den i himlen. 

Kommentera här: