so, why don't you just stay here?

23 april

Nu åker jag till Bangkok och jag är inte glad. Jag har ont i magen och tårarna bränner i ögonen. Jag är hopplöst känslosam vad gäller det mesta och jag tycker inte om att jag måste lämna detta ställe och människorna jag tycker om här. Jag har funderat om och om igen varför jag egentligen åker hem och jag vet ju att det finns massa anledningar till att jag åker hem, men jag försöker ändå hitta en nödutgång som gör att jag kan stanna här. Kanske att jag kan trösta mig med att jag kan åka tillbaka. Men det hjälper inte så mycket just nu. För just nu vill jag bara vara kvar här, jag vill höra syrsorna sjunga om kvällarna och jag vill sitta på den gungande båten på havet redo att kasta mig i och dyka och se världen där under.
1 Christina:

skriven

Tycker mig se ännu en inledning på en novell, eller varför inte en hel roman, i sista meningen. När du sen är en berömd författare och kan sitta varsomhelst i världen med ditt skrivande, då säger vi: Vi läste henne redan som bloggande.

Lycka till

2 aliciasivert:

skriven

Usch vad ruskig den där känslan är. Känner igen den från alla sista dagar i England. Man får bestämma sig för att flytta dit så småningom och försöka finna ett lugn i det, även om det är en klen tröst precis sådär i avskedet.



Känner jag dig rätt kommer du vara ute på luffen igen inom ett par månader. Jag hoppas du kan träffa upp några gamla bekanta då också.

Tills vidare är jag lite egoistiskt glad att du återvänt till landet.



Styrkekramar!

Kommentera här: