kalles kaviar och min fluffiga hund

Det är mycket underligt att vara hemma. Att sitta i mitt eget kök med hunden i knät och äta risgrynsgröt (vilket jag gjorde samma morgon som jag åkte till Indien), kokt ägg med kaviar och titta ut genom köksfönstret och se regnet och allt det grå. Borta är palmerna och den brännande solen och de klara färgerna. Imorse var jag i Bangkok. Nu är jag i Sverige. Egentligen älskar jag ju Sverige. Läser man alla mina sommarinlägg på bloggen finns det ju inget slut på glädjen, men just nu är allt här så mycket sämre än vad det är där borta.

Dock har jag har fått krama mamma, syster, hundarna och jag har hällt ut alla mina saker på sängen och fixat och plockat. Alla saker doftar Indien tack vare rökelsen som har legat längst ner i väskan. Jag har ätit riktig ost, tagit en lång varmdusch och satt på mig rena kläder och allt känns tryggt och som vanligt.

Men åh vad det känns konstigt i magen. Jag gråter och saknar någon.