kallvattendusch i sällskap med en pratglad duva

16 december

När vi lämnade Mandawa för Bikaner var vi nyfikna på om hotellet i Bikaner skulle vara lika fint som det vi nyss bott på. Jag har aldrig bott såhär fint under mina resor förutom den där första natten i Hua Hin i Thailand när jag och Bischof var desperata efter någonstans att sova och tog in på ett hotell som egentligen var över vår budget. Vi kom fram till Bikaner på tidiga eftermiddagen och hotellet levde upp till våra förväntningar. Jisses, hur ska vi kunna fortsätta resan med att bo på hostel när vi bor såhär bra nu?

Rummet var dock inte lika storslaget som själva hotellet. Den rann knappt något vatten i duschen och varmvatten var det inte tal om. Lysrör och svag avloppslukt. Nåväl, det är inget farligt. Det satt en duva inne i fläkten i badrummet och kurrade för oss och lakanen doftade tvättmedel.



Vi besökte ett enormt fort i Bikaner som har ett par hundra år på nacken och målningar på väggar och i tak. Men det berättar jag mer om senare!

shaya och jag



Suddigt, jag vet. Min kamelman sprang bredvid med min systemkamera och försökte hinna med att knäppa en bild innan vi försvann ur bild. Men det gör inget, jag tycker om bilden ändå.

morgonrutinen på ett fyrstjärnigt hotell

Vi bodde ju väldigt fint i Udaipur. Govindam Palace, ett stenkast från palatset, marknadsgatorna och alla bra restauranger. Fint rum, rena lakan och en alkov med färgade fönster och vackra gardiner. Men, vi hade inget varmvatten trots att männen i receptionen bestämt hävdade att det skulle minnas mellan 8am-11am och 7pm-11pm. Det spelade ingen roll om man klev upp klockan åtta eller nio och vred på varmvattenkranen, för inget varmt vatten kom. Och efter en dag var det så illa att vi inte hade något rinnande vatten alls förutom kranen i handfatet som fungerade korrekt. Nu kanske ni tänker: jamen, du har ju bott i en skräpig bungalow i flera dagar så varför klaga nu? Mjo, det är ju sant. Men ändå... borde inte så pass fina hotell ha vatten? Haha.

Första gången vi klagade på vattnet, och mannen från receptionen inte heller lyckades få igång det, löste de det genom att ge oss en hink med varmvatten. Den använde vi som dusch. Jag orkade dock inte gå ner till receptionen för att be om hinkar hela tiden. Jag listade ut att vattnet alltid fanns en liten stund, så man lyckades alltid fylla en hink med kallvatten innan det försvann helt. Min morgonrutin blev alltså att ställa klockan, stiga upp, skruva på kranen och fylla en hink med kallvatten. Sedan satt jag där på knä på kaklet iförd endast trosor och doppade mitt huvud i det kalla vattnet. Huttrade, höll för näsan och stänkte kalla droppar på ryggen. Jag schamponerade håret, doppade det igen, öste vatten med händerna och kramade sedan in balsam. Sedan sköljde jag huvudet så mycket det gick i hinken innan jag slutligen stoppade huvudet under kranen i handfatet och sköljde bort det sista. Det var faktiskt riktigt smidigt. Bara väldigt kallt. Men rent blev det ju.



Sedan hjälper det ju att ha bra grannar. En eftermiddag kände vi för att tvätta lite kläder också, när vi ändå hade köpt en påse tvättmedel för 10 rupies (cirka en och femtio). Men eftersom att vattnet inte var igång ställde det till lite problem. Jag gick då över till de tyska killarnas rum och frågade om de möjligtvis hade vatten och om jag kunde få komma förbi och fylla en hink. De skrattade bara och sa att jag var så välkommen så. Efter det kunde vi stå där i badrummet och skrubba dammiga t-shirtar och alltför välanvända byxor (som vi haft varje dag sedan vi köpte dem).