Livet i en van

Vår vän Dries från Belgien som jobbar i samma team som oss har sitt boende i en gul gammal van från 1984 som han köpte här i Australien. Den är ful och skruttig men otroligt charmig och den har allt man behöver, utom en toalett kanske. Den rymmer en säng, två surfingbrädor, alla Dries kläder och saker och den har till och med fyrhjulsdrift.



(fast nu är det Bernd på bild och inte Dries, han borstade tänderna)

Same same but different

Tre sales för mig idag, fyra för Niklas. Vårt team var tredje bästa i hela New South Wales idag! :) Beror väl lite på våra duktiga engelsmän/skottar som drar hem fyror och femmor varenda dag :P Marc berättade att han kan prata lite gäliska, coolt tycker jag! Han har en otroligt stark skotsk accent så vi alla måste anstränga oss för att förstå vad han säger, haha.

Marco, egyptier, och Marc, skotte, på bussen hem:
Marc: Do ye know gaelic?
Marco: Hrm.. huh?
Marc: Gaelic.
Marco: I like garlic bread, yes.


På väg till jobbet idag dog vår fina van.
Marco har inte tankat den på ett tag så idag slocknade den totalt, vilket resulterade i att vi rullade baklänges nerför en lång backe och parkerade på kanten. Alla fick gå ut till sina områden vilket tog ett tag, men sedan knackade vi på som vanligt. Jag sålde till en rysk kvinna som bjöd på tranbärsjuice och gav mig en burk hemmagjord honung innan jag gick, en man som hade en svindyr AGL-räkning och en trevlig surfare som tipsade om de bästa stränderna runt Sydney.

När vi hade slutat vid åtta textade Josh oss och berättade att vi fick gå tillbaka till vanen, för den var fortfarande inte igång. När jag svängde ner på gatan vi lämnade den på tillsammans med Dries från Belgien, som jag mötte på vägen, såg vi bärgningsbilen komma körandes med vanen bakpå...

Så där stod vi alla längs vägkanten utan färdmedel att komma hem. Passande nog hade Marco och Josh tidigare under dagen hjälpt en kvinna att mecka med sin bil när den fick ett stopp uppe på vägen, och allting slutade med att Josh signade henne på kvällen och hon och hennes väninna skjutsade oss alla till busstationen! Tuuuuuur.

Vi köpte hamburgare och gick sedan till bussen. När fel buss dök upp stoppade vi honom och frågade om vi stod på rätt plats och när vår buss skulle dyka upp, och innan han åkte vidare tog Josh och Marco tillfället i akt att pitcha honom och fråga om han var intresserad av billigare elektricitet ;) Hihi, de är så tokiga, snacka om att ta med sig jobbet på väg hem.

Vi kom på rätt buss till slut, åkte till Chatswood och plankade på tåget hem. Jag och Niklas hoppade av vid Wynyard och gick hela vägen hem därifrån, puuhh, skönt att kliva innanför dörren hemma och slänga sig i sängen med ett kopp te!

Och så var alltså vår dag.

15 sales på en vecka?

Måndagen var ingen bra dag på jobbet. Jag sålde bara en. Eller, egentligen sålde jag ju två men jag gav bort den andra. Det var nämligen så att vi fick reda på i måndags att vi i framtiden kommer att vara i Josh's team istället för Hardiks som vi var i innan road tripen. Josh's team är numera helt nytt då alla tidigare medlemmar har lämnat för att backpacka sig vidare, och jag och Niklas är de som jobbat längst och de andra är gröna nybörjare som hade sin första dag i måndags. Alltså fick jag och Niklas assistera som lärare ute på fältet när vi knackade dörr... Konstigt att utbilda någon annan när man själv jobbat så kort stund tycker jag...

Jag fick gå med en kille som heter Martin som kommer från Lettland, eller var det Estland? Strunt samma. Han gick med mig och lyssnade och tittade och frågade och när jag hade fått en sale så tyckte jag att han kunde väl pröva att pitcha någon kund. Så jag följde med honom till nästa hus och stod bredvid som moraliskt stöd när han försökte få räkningen av kunden. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss när det visade sig att kunden hade Jack Green som power company, för då var nämligen jag tvungen att ta över Martins snack. Jack Green är förbjudna i New South Wales för att de inte riktigt betett som man ska ;) Jag stod och förklarade detta för kunden, att hon var tvungen att signa med någon annan, jag ringde Josh som fick prata med henne, och jag skötte resten av salen då jag hjälpte Martin att fylla i alla papper, förklara allting för kunden, ringa Voice Verification call.... blablabla. Men, vi skrev ändå Martins id-nummer på kontraktpapprena, för trots allt så var det ju hans kund från början. Jag skulle känna mig lite taskig om jag bara skulle sno henne från honom när han hade pitchat henne. Även fast det var jag som gjorde salen, i stort sett :P Suuurt att gå miste om 25 dollar!

Igår var också en dålig dag på jobbet. Jag vandrade runt i rikemansfolkets område och knackade på dörrar till jättehus där bara hemmafrun var hemma.
Rika människor bryr sig inte om vad de betalar så de vill inte signa, eller så är det alltid mannen som har hand om räkningarna och han var aldrig hemma. Fick bara två sales igår... För att få mina extra hundra dollar för denna vecka måste jag ha minst femton, och just nu ser det inte ljust ut. 

Jag längtar tillbaka till alla skabbiga units nu. Även om det är otäckt att knacka i höghus där alla är fulla, drogpåverkade, nakna eller icke engelsktalande, så är det lättare att få sales där för de människorna är mer benägna att spara pengar.