Dags att fara vidare

På söndag lämnar vi Sydney för att åka tillbaka till Melbourne igen. Vi bokade biljetter till Greyhoundbussen idag så allt är klappat och klart för avresa. Hittills, de här lediga dagarna, har vi inte gjort något speciellt utan bara njutit av ledigheten. Tjejerna i lägenheten tycker att det är tråkigt att vi ska lämna och Kitty frågade mig om vi kommer tillbaka senare.

Det känns lite konstigt att lämna Sydney nu när vi har skapat oss ett liv här. Vi bor i vår lägenhet med eget rum tillsammans med våra snälla housemates, vi handlar varenda dag på Coles runt hörnet, jag går till Paddys market då och då och köper enorma mangos, vi tvättar, diskar, städar och lever Svenssonliv. Vi hittar i Sydney och har njutit av både Operahuset, Harbour Bridge, Queen Victoria Building och den trevliga bion på George street. Vi har festat på några uteställen med arbetskollegorna och vi har knackat i mååånga av förorterna till city...

Så, det känns trist att lämna. Men vi har varit här i över två månader nu så det är faktiskt dags. Det ska bli kul att träffa Jessica, Andrew och lille Jack igen i Melbourne!

Det här med avsked...

Igår gick vi till kontoret som vanligt på morgonen, men inte för att jobba utan för att lämna våra saker. Niklas blev uppehållen på nedervåningen men jag gick alla trappor upp och kom lagom till morgonmötet. Ross och Timm höll låda som vanligt, både seriöst snack och en del skitsnack och skämt. En del nya ansikten satt i glasrummet men också alla gamla välbekanta människor som vi lärt känna under vår tid på Integral. Jag och Johan, som också slutade efter Brisbaneveckan, stod i hörnet och lyssnade på Timm när han körde sitt motivationssnack.

Åh, det var så sorgligt att säga hejdå till alla :( Dessa människor har blivit våra vänner, vi har träffat dem varenda dag och jobbat, snackat, busat och skrattat tillsammans. Josh skämtade och försökte få oss tillbaka, han lockade mig med att det äntligen kommit fler tjejer till teamet - två stycken dessutom! Lagom tills vi lämnade in vårt avsked, suck.

Vi drog oss länge för att lämna kontoret. Vi hängde lite vid Dries van en stund och pratade om inbrottet han hade under helgen (i vanen då alltså) och vi hängde en stund vid jobbvanen också och pratade. Men, de skulle jobba och det skulle inte vi så vi gick till slut.

Jag blir alltid sentimental och ledsen när vi är tvungna att lämna en plats eller personer vi lärt känna, och denna gång är det extra jobbigt just för att vi verkligen gjort dessa personer till våra vänner och vi har spenderat så mycket tid med dem. Förhoppningsvis kan vi hitta tid att gå ut tillsammans en kväll igen innan vi sticker till Melbourne i slutet av veckan.